Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTANA COLLEGE’S ÅRSAFSLUTNING. 165
större formskönhet och klarare fattad andebestämdhet, under
det att de nordiska gudarne ännu till stor del utgöras af
personifierade naturkrafter, såsom tydligt nog framgår t. ex.
däraf, att själfva öfverguden måst lämna sitt ena öga kvar
hos Mimer och det andra icke sällan finnes sammanställdt
med den naturliga solen. Hvem kan eller vill dessutom neka
antikens ojämförliga öfverlägsenhet i tankestyrka och
ordnande samfundsmakt? Och dock! Såsom jag en gång förr
sagt och då fick tillfälle att närmare utföra, nämligen vid
mitt inträde i professorsämbetet vid den upsaliensiska
högskolan där borta i edra fäders land, bör det icke bestridas,
att guds- och världsåskådningen i dess helhet ibland de
nordiska folken var af mer verkligt andlig och öfver naturen
upphöjd art än hos något annat förkristet folk, det
israelitiska undantaget. Ty utom den renare frihetskärlek, som i
Norden af älder härskade, är det onekligt, att denna
lifsåskådning, som kom en berömd romersk häfdatecknare att
betyga, det goda seder hos oss gällde mer än annorstädes
goda lagar, framstår i en mycket fördelaktig dager emot den
moraliska förnedring, som i den klassiska litteraturen så ofta ’
sårar vår sedliga känsla.
Jag tillåter mig inför eder, den nya världens svenska
studenter, upprepa det vittnesbörd, jag på sin tid härom för
studenterna i gamla Sverige aflade: »Onekligen var det,
oaktadt all formlöshet, ja råhet, ofta ädlare hjärtan, som här
uppe klappade under björnhuden än där nere under
purpurtogan. Själfva det i Norden så vanliga enviget var uttryck
af verklig finkänslighet, så till vida som det uttryckte känslan
af hederns omätliga betydelse för hvarje människa. Och
såsom den egna personlighetens värde betonades, så framhölls
ock värdet af andras personlighet genom det starka
betonandet af tro och lofven; äfvensom det kyska sätt, hvarpå
förhållandet mellan man och kvinna städse behandlades, visar
den friskare sedliga luft, som jämväl på det mänskliga
naturlifvets område i Nordanlanden blåste. Ja, för hvar och en,
som anser humaniteten bestå icke endast i humana former,
såsom skönhet och lagbunden ordning otvifvelaktigt äro, utan
framför allt i människans håg och sinne, måste det vara klart,
att det fanns mer sann humanitet i vår höga Nord, än hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
