Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 AUGUSTANA COLLEGE’S ÅRSAFSLUTNING.
I viss analogi med denna antikens trefald finna vi den
gamla asa-religionens gudar jämväl vara föreställda af
motsvarande tre slag. Det är Oden, Frey och Tor, hvilkas
afgudabilder ock i upsalatemplet, det förnämsta i
Nordanlanden, voro till finnandes. Under det att Tor och Frey ha
att hufvudsakligen åskådliggöra naturlifvet å ena sidan i dess
oförsvagade kraft, å den andra i en förmildrad form, där
svärdet får lämna rum åt kärleken, så framställer däremot
Oden människans bestämmelse att arbeta sig upp ur och söka
lyfta sig öfver den naturliga ofrihetens tillstånd.
Gå vi vidare till att fråga, på hvilkendera sidan försteget
är beläget, då det gäller att bestämma graden af verklig
mänsklighet, så skall måhända tyckas, att svaret lätt nog
gåfves genom att med hvarandra jämföra endast de båda
öfvergudarne, Nordens Oden med den grekisk-romerske Zeus
eller Jupiter. Eller kanske än hellre genom att ställa mot
hvarandra den nordiska gudasagans höjdpunkt, där det talas
om >»den starke från ofvan, som domar stadgar, hvilka stånda
skola», med den »okände gud»>, i hvilken Greklands mest
bildade folk enligt aposteln Pauli förklaring höjt sig till någon
aning om den af honom förkunnade ende sanne Guden. Men
så väl det ena som det andra vore förhastadt. Det förra,
emedan försöket att i en enda gudagestalt innesluta
folkkarakterens samtliga mest utmärkande drag på intetdera hållet
lyckats, hvarför man för jämförelsens riktiga anställande
måste tillika afse den rådande lifsåskådningen, sådan den fram-
+trädt både i gudasagornas öfriga personifikationer af
mänskliga egenskaper och i folkens sätt att tänka och handla öfver
hufvud. Och ett ännu större förhastande skulle det senare
tillvägagåendet innebära, emedan helt visst hvarken i Norden
eller i Södern fanns någon allmännare uppfattning af Gud i
enlighet med de anförda utsagorna, hvilka snarare utgjorde
enstaka undantag och i hvarje fall saknade förmåga att på
lifvet, det inre icke mindre än det yttre, öfva någon som
helst bestämmande inverkan.
Sammanfatta vi då, såsom sig bör, alla tillgängliga
synpunkter för sakens bedömande, så blir slutsumman den, att
Södern afgjordt ägde öfvertaget i formellt afseende, Norden
däremot i reellt. Onekligt är, att hos antiken i allt råder en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
