- Project Runeberg -  Hemlandstoner. En hälsning från modern Svea till dotterkyrkan i Amerika /
174

(1895) Author: Henning von Schéele
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 AUGUSTANASYNODENS JUBELFEST.

Dagar komma, dagar flykta —
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg!
Haf din lust i detta ord,

som af ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

Efter dessa inledande antydningar om evighetskarakteren
af Upsala mötes beslut i förhållande till den tid som är,
hvarvid den fasta, beståndande Guds grund, Kristus och
ordet om honom, kommit till tals, vilja vi nu i största korthet
redogöra för grunddragen af det fulltoniga evangelium, som
dymedelst hos oss vann fäste. Närmast komma härvid i
betraktande nådemedlen i vidsträckt mening eller de medel,
hvarigenom efter evangelisk-luthersk trosåskådning det
andliga lifvet hos människan födes, utbildas, stärkes och bevaras
intill änden.

Det första nådemedlet, hvaraf de öfriga ytterst bero, är
naturligtvis det under annan synpunkt nyss berörda: Guds ord,
framför allt i dess ursprungliga form, bibelordet, vare sig det
gäller lagens dom eller evangelii nådelöften. Synnerlig vikt
ligger jämväl på trosgemenskapen med bröderna och den
brödrakärlek, som med fog blifvit kallad »den kristna trons vissaste
symbolum»>. Härvid bör dock aldrig förgätas, att hvarje
parasitlif, äfven det kristliga, är ett ondt, uppfylldt af faror för både
den gifvande och den tagande, hvarför ock vi höra, i Herrens
parabel om de visa och de fåvitska jungfrur, de förra afböja
de senares begäran om olja ur deras förråd, »på det både oss
och eder icke skall fattas». Köpa få vi, köpa behöfva vi af
dem som sälja, d. ä. mottaga lifsintryck från det hos dem
förefintliga andliga lifvet; men »åt oss själfva», så att de
mottagna intrycken omsättas i enhvars eget lif och blifva hans
personliga, själfständiga besittning. Så får, så behöfver nog
litet hvar sätta in det af Herren till förvaltning undfångna
pundet, vår eviga arfvelott, »hos växlarne», därmed må nu
förstås den heliga allmänneliga kyrkan eller de heligas
samfund. Först och sist böra vi förmedelst bönen, såsom en af
den evangelisk-lutherska kyrkans djupsinnigaste andar sagt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 17 11:17:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sghemland/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free