Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" AUGUSTANASYNODENS JUBELFEST. 173
i hvilken allena Gud har till människorna ett godt behag;
här visar sig det största intresset alltjämt vara fäst vid den
ene eller andre med förment högre andlig begåfning
utrustade mänsklige ledaren i stället för att hvila på Guds egen
ande, alltså tyngdpunkten öfverförd från den i ordet och de
heliga sakramenten oförmängdt och fullkomligt närvarande .
gudomlige anden till något alltid mer eller mindre
uppblandadt och bristfälligt människoverk, hvarigenom till sist allt
blir löst, vacklande, otillförlitligt.
Beaktansvärd är för öfrigt vår tids karakteristiska
blandning af ljus och mörker, skuggor och dagrar, i skarp
brytning mot hvarandra. Onekligen förekomma nu mera än
någonsin tillförne, vid sidan af det lumpnaste småsinne och den
bedröfligaste likgiltighet för allt andligt och evigt, tillika
beaktansvärda, tacknämliga prof på ideala, moraliska, ja
allmänreligiösa intressen hos barnen af denna tid. Stor är helt
visst den fara, som ligger i hvad helst som kunde bidraga
till främjandet af den falska föreställningen, att någon genom
allahanda goda tankar eller till och med förträffliga ord i
sådan riktning vore framme vid målet. Nej, icke ens om
tankarna och orden utgestaltat sig till i och för sig prisvärd
människovänlig handling, så länge det som är kristendomens
märg och must, hjärtats tro på Herren Jesus, saknas. Snart
skola ock därförutan alla gärningar, om än så välmenta, likna
grenar, som blifvit från trädets stam och därmed ock den
lifgifvande roten afskilda. Icke dess mindre få vi aldrig
glömma, att den sanna kristendomen är vidhjärtad, och att
just därför vår svenska, vid Upsala möte rotfästade,
evangelisk-lutherska kristendom städse varit villig att på sin plats
och i sin ordning gifva erkännande åt hvarje
människovänligt sträfvande, ty »allt är edert, men I ären Kristi, och
Kristus är Guds». I all sådan uppriktig verksamhet ligger
därför, så vidt den går in på att varda under Guds ords renande
och helgande inflytande ställd, för oss såsom lutheraner en
anknytningspunkt, hvilken vi icke anse oss berättigade att
tillbakavisa. Särskildt gäller detta många filantropiska
sträfvanden, som äro utmärkande för den närvarande tiden.
Låtom oss blott se dem så väl som allt annat jordiskt och
timligt i evighetens himmelska ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
