Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 SYNODALMÖTETS SENARE DEL.
XXXVII
Synodalmötets senare del.
Intet hinder mötte vidare för mig att, efter en bekvämt
tillbragt natt på järnvägen, under de trenne ännu återstående
dagarna, 16—18 juni, af den kyrkliga representationens
samvaro med lif och lust deltaga i offentliga förhandlingar så
väl som i enskilda samkväm. Bland de senare fäste sig
synnerligt i minnet en af representanternas fruar och döttrar
anordnad fest första dagens eftermiddag ute i det fria på
Sionskullen, öfver hvilken svajade den svenska fanan vid
sidan af stjärnbaneret och där Gotlands vapen lika litet nu
som gemenligen annars bland dekorationerna saknades. Då
erbjöd sig omedelbart till underlag för mitt tal — tiga får
man icke vid festliga tillfällen i Amerika — Höga visans
2,1: 17, hvarvid jag hufvudsakligen uppehöll mig vid
femtonde versen, hvilken manar oss att taga fångna räfvarna, de
små räfvar, som fördärfva vingårdar, att vår vingård må
framgent blomstra. Vid aftonens missionsmöte åter talade
jag om den andliga värfröjden såsom en sannskyldig
kraftkälla, härvid. utgående från den anteckning, Martin Luther
med egen hand gjort i en på Stockholms kungliga bibliotek
förvarad bibel: »Mich wundert, dass ich nicht immerdar
fröhlich bin»; samt slöt med att erinra om de ord, hvarmed
återuppväckaren i vårt århundrade af Luthers anda visade hän
till glädjens, en rätt lifsglädjes, djupast liggande källåder:
»Wer nicht liest, er lebt nicht» — hvarmed Claus Harms
helt visst i främsta rummet afsåg flitig och allvarlig läsning
af bibeln såsom Guds rikes missionshistoria i stort, men som
tillika må med allt skäl lämpas på läsningen af annan
missionslitteratur, genom hvars åsidosättande vår tids kristna
onekligen beröfva sig själfva rika tillflöden af lif och glädje
och kraft med hänsyn till missionens höga gudomliga
riksangelägenhet.
Lördagen den 17 juni afslöts mötets förhandlingar, och
bereddes då äfven mig tillfälle att hembära så väl läroverket
som synoden mitt tack för den dyrbara skörd af minnen, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
