Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNODALMÖTETS SENARE DEL. 203
fått under dessa bägge sista veckor i Rock Island inhösta.
Den förra tacksägelsen framfördes på latin, den senare på
svenska. Den egentliga afslutningen ägde emellertid rum
först dagen därpå, då jag fick upplefva oförgätliga stunder
af det rikaste innehåll: först i högmässogudstjänsten, därpå
vid prästvigningen och slutligen i afskedet, en sådan där
evighetsstund, som aldrig glömmes. Högmässopredikan och
tal till ordinanderna voro mig ombetrodda, men själfva
ordinationen förrättades enligt kyrkoordningens föreskrift af
synodalpresidenten, biträdd af synodens främste dogmatiker,
allas älskling och stolthet, den tillförene omnämnde professor
Lindberg, som höll det egentliga ordinationstalet, äfvensom
af en stor skara andra präster, hvilka tillika lade välsignande
händer på de ungas hufvud. Att,såsom jag förut plägat göra,
här meddela en öfversiktlig redogörelse för bemälta min
predikan och mitt tal vid detta tillfälle, kan jag så mycket hellre
undandraga mig, som jag lät bägge de till grund lagda
texterna, för den förra, Luk. 15, 1132, för det senare Rom. 8, 2539)
utan nämnvärd utläggning tala för sig själfva, hvaraf vi nog
å ömse sidor hade den största välsignelsen.
Att återgifva hvad som till sist sades och jämväl i ett
skriftligt dokument betygades om innebörden af denna
beskickning, hvars hufvudsakligaste värf nu voro fullbordade,
är mig icke möjligt; nog af, det var kärleken till fädernas
bygd och tro, som togo sig uttryck af den mest gripande
beskaffenhet. Därpå svarade jag med en öppen och
oförställd bekännelse, hvilken hög uppgift, jag ansett mig
förelagd, men hvars lösning stått långt fjärran från den idé, som
härvid dock alltjämt föresväfvat mig, dex hvilken den gamla
förbundsbokens sista rader så beskrifva: »att omvända
fädernas hjärta till barnen och barnens hjärta till fäderna», på det
att Herren icke skall vid sin tillkommelse slå jorden, här
Sveas barn på ömse sidor om världshafvet, med spillgifning;
och som vid tröskeln af det nya förbundet återkommer i de
orden: »att gå före honom, för att omvända fädernas hjärtan
till barnen och de ohörsamma till de rättfärdigas förstånd
och skaffa åt Herren ett beredt folk». Väl hade det icke
skett med Elias’ Ande och kraft men efter den nåd det
behagat Gud att i dessa de ringa dagarnas tid förläna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
