Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I OMAHA. 207
folk tillföllo andra mer i ögonen springande gåfvor, på vär
lott åter hade den yppersta gåfvan, den bästa delen, hjärtelagets
innerlighet och djup fallit. Därför känna vi oss så fullt, så helt
träffade, ja, gripna af ord, sådana som dessa, framsprungna
ej blott ur Pauli mun men ur djupet af hans hjärta: Alla
som drifvas af Guds ande, de äro Guds barn. Ty I hafven
icke fått träldomens ande åter till räddhåga, utan I hafven
fått barnaskapets ande, i hvilken vi ropa: Abba, Fader!
Från träldomen under köttet, från räddhågan för en Gud,
som är »fruktandes», förda genom barnaskapets Ande till frid
och frihet, hvad fattas oss mer? Ack, den som har någon
egen erfarenhet på detta område, han vet väl. att icke ens
den i helgelse stadda människan får njuta en ostörd ro, kan
befinna sig i ett oafbrutet själens uppsving. Fastmer drabbas
en människa ganska ofta just under ett mer framskridet tros-
" stadium af mångahanda anfäktelser, hvarvid det tyckes henne,
som blefve alla föregående frälsningserfarenheters vittnesbörd
henne undanryckt, ja, som vittnade hennes alltjämt
vidhäftande svaghet och modlöshet mot verkligheten af hennes
barnaskap med dess frigörande krafter. Då gäller det att
gripa om och hålla fast vid något utanför människan
varande, Guds ord och löften, såsom Andens säkraste, enda
osvikliga språkrör. Och blott vi äro af sanningen, så att
Guds kärlek förblifver i oss. »kunna vi inför honom stilla
våra hjärtan, hvad helst vårt hjärta må anklaga oss för; ty
Gud är större än vårt hjärta och vet allv. Lika visst som
den nya frihetsarten först röjer sig genom framgångsrik kamp
till köttets dödande och en alltmer oemotståndlig Guds
andes drift till ett heligt lif, lika visst måste en fortgång äga
rum från dessa inre gudomliga verkningar till sökandet efter
yttre fäste för barnaskapets hopp. Luthers historia visar
typiskt detta, i det att han från den inom de heligas samfund
lefvande och verkande Kristus fortskred till samme Kristus
såsom talande och vittnande i det gudomliga ordet och först
förmedelst dessa ur en gemensam ljuskälla utgångna strålars
möte uti det frälsningssökande människohjärtats brännpunkt
kom till visshet om sitt barnaskap. Så lärer ej heller efter
honom något annat medel till fast och trygg besittning däraf
von Schéele, Hemlandstoner. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
