Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 . JUBELFEST I OMAHA.
finnas, än sammanträffandet af dessa Andens verkningar
inifrån och utifrån. Med denna frigörande
barnaskapsförvissning står i närmaste förbindelse arfsrätten till gudsriket
ofvanefter, hvilket för oss, genom vår förstfödde broders ingång
dit att bereda oss rum med sig, vunnit fullt konkret gestalt.
Allenast ett få vi härvid aldrig förgäta, att den stundande
delaktigheten i Kristi härlighet är betingad af att vi nu
villigt taga del i hans lidande; ty »den väg, som Jesus banat, är
den enda, jag kan gå, för att lif och räddning få». Och skulle
vi ej gärna vilja gå den vägen, för att hinna det målet?
Anden själf vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn.
Men äro vi barn, så äro vi ock arfvingar, nämligen Guds
arfvingar och Kristi medarfvingar, om vi annars lida med
honom, på det att vi ock med honom må varda förhärligade.
Ty jag håller före, att denna tidens lidanden äro att akta för
intet mot den härlighet, som på oss kommer att uppenbaras.
Lidandena här i tiden stå i närmare eller fjärmare
sammanhang med vårt förhållande till naturen; och detta icke
blott så, att vi lida till följd af vår ställning inom den natur,
hvaraf vi själfva utgöra en del, utan jämväl så, att samma
natur för vår skull lider. Har du sett det jagade
villebrådets blick, då det faller för jägarens dödande kula? Eller
hört det till slaktbänken förda djurets skri, fulla af uttryck
för den högsta ångest, de största kval? Har du lyssnat till
höststormarnas hemska hvinande och förstått något af hvad
blomstret på marken talar, då det torkar bort och förvissnar,
ty Herrens ande blåser där in? Ja, folket är höet, tillfogar
profeten, tolkande naturens bildspråk, och på samma gång
visande hän på det nära sambandet mellan natur- och
folklif. Så gör äfven vår Bernhard Elis Malmström i sin vackra
dikt: »Hvi suckar det så tungt uti skogen?» — där han låter
alla dalar bedja och bikta alla berg», då vår arma,
skuldbelastade jord om natten ser sin mörka bild aftecknad mot
himmeln. Och den store andlige skalden Johan Olof Wallin
erinrar å andra sidan, hurusom
det höstliga kornet, som jordas,
ej vintriga månar föröda:
vid vårsolens blick det fullbordas
till sommarens gyllene gröda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
