Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFEST I OMAHA. 209
Så värmd af det eviga ljuset
och vårdad för sällare tider,
står kroppen förskönad ur gruset
och mera ej dör eller lider.
När jordenes grundvalar bäfva
och himlabasunen har dönat,
skall Herren sitt lån återkräfva,
förädladt och nytt och förskönadt.
Denna djupa naturåskådning finnes utom den särskilda
uppenbarelsens område ingenstädes så som i vår gamla
nordiska mytologi, där i detta så väl som så många andra
stycken framträda de odödligt stora ljud, hvarom den grekiske
skalden sjunger såsom vandrande öfver jorden och öfver
hafvet. Ragnaröksmyten vet icke blott att tala om en vidsträckt
förbindelse mellan människors brott och naturkrafternas
uppror, om barna- och föräldramord i förening med treårig
vinters oafbruten köld, om ett naturens bortdöende i följd af
mänsklig blodsutgjutelse, utan ock hurusom, sedan Surtur
stuckit världen i brand och allt förtärts i lågorna, för den
sålunda renade mänskligheten en ny jord ur hafvet uppstiger,
härligt grön, öfver hvilken en klarare sol än den forna skall
lysa. Så föreställes här människans frigjordhet, som mer eller
mindre dunkelt föresväfvade nordbon såsom målet för hela
hans håg, all hans sträfvan, tillika medföra naturens frigörelse
ur de tvungna bojor och band, hvaraf hon hindras att låta
komma till utveckling sina inneboende lifskrafters fullhet.
Denna våra nordiska fäders föreställning om naturlifvets
hemlighetsfulla anslutning till beskaffenheten af människans lif får
sin förklaring och utfyllnad af hvad skriften betygar icke
endast om de nuvarande himlarna och jorden, som äro sparda
och åt eld förvarade till de ogudaktiga människornas doms
och förtappelses dag, utan jämväl i framtidsutsikter, sådana
som dessa: »Fröjden eder, I himlar, ty Herren hafver det
gjort; jubilera, du jord här nere; I berg, glädjens med fröjd,
skogen och alla träd däruti; ty Herren hafver förlossat Jakob
och är härlig i Israel» Och dessa en Esaias högstämdt
naturpoetiska skildringar ha fått sin motsvarande
nytestamentliga gestalt i Pauli oförlikneligt djupsinniga ord om,
huru skapelsens trängtan bidar efter Guds barns uppenbarelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
