Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL VÄSTERVÅG. 215
En ansenlig deputation af framstående äldre svenskar mottog
nämligen äfven här den svenske gästen med hans hedersstab.
Och senare på aftonen förunnades det mig att möta en svensk
ungdomsskara, inför hvilken jag höll ett litet föredrag i
anslutning till den innevarande midsommaraftonen. Se här
några drag därur.
I den trakt af Sverige, i hvilken min ungdom förflutit,
hade de unga den seden att midsommarafton på ängen
plocka gröna blad och blommor af olika färgton, hvita, röda,
gula, blå, samma färger alltså, som jag på goda grunder
antoge vara mina åhörares älsklingsfärger. Blomsterkvasten
skulle gossen eller flickan, lika godt hvilketdera, lägga i en
bok under hufvudgärden, för att sedan i drömmen se sin
framtidslycka; med tvenne villkor likväl, det ena att
obrottslig tystnad allt ifrån plockningens början iakttoges, det andra
att blommorna sedan förvarades. Folkseden har ofta en djup
mening, hvarpå ungdomen själf ej tänker, men som den
äldre just därför bör för dem tolka. Jag vore kommen till
dem från jordens motsatta del, deras fäders land, det vänaste
på jorden, och dock med så mycket, hvartill deras eget lands
väldiga natur erbjöde en ganska påfallande motbild. Ville
de höra min tolkning af midsommarnattens folksed i
Norden? — Ja, ja; det ville de alla.
Nå väl, de fem nämnda färgerna betyda grönskande hopp,
fläcklös oskuld, skär kärlek, ungdomlig lefnadsglädje och en
aldrig svikande tro. Dessa blomster gro dock ej i jordens
mull; blott där ofvan blomstra de evigt friska. Därför skall
ängsbuketten på morgonen hämtas fram ur boken,
betecknande böckernas bok, den heliga skrift, för att därefter alltid i
hjärtat gömmas. Och jämväl den anbefallda tystnaden tänker
jag har något att betyda, nämligen vikten för hvar och en
af att gå stilla in i sig själf, innan han går att tillträda lyckan,
den sanna lyckan, som består uti att, troget bevarande den
undfångna himmelska skatten, lefva för andra och söka göra
dem lyckliga. — Ville de nu i afton förvärfva denna ett
hoppfullt, oskyldigt, kärleksfullt, gladt och troende hjärtas
oförvissneliga blomsterskatt, så kunde de vara förvissade, att den vore
dem ännu närmare än blomstren på marken i
midsommarstid. »Detta är ordet om tron, hvilket vi predika»; eller, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
