Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 REFORMATIONENS STORA MÄRKELSEDAG.
gudomliga rättfärdighetens strid med mänsklig orättfärdighet,
utan det har ock täckts honom att uppenbara sig full af nåd
och sanning i Ordet, som vardt kött och bodde ibland oss,
så att hans härlighet är att skåda såsom den af Fadern
enföddes härlighet. Därför har han på sin mantel och på sin
länd tillika inskrifvet: konungars Konuug och herrars Herre.
Ingenstädes inom kristenheten eller öfver hufvud hela
mänskligheten har medlarens, människosonens, den i världen
framträdande Guds sons person blifvit fattad i denna sin fullhet
af gudmänskligt majestät så, som just hos oss, inom den
augsburgska bekännelsens och därmed jämväl Upsala mötes
kyrka. Ty har än inom de öfriga kristna hufvudkyrkorna
bekännelsen af Kristi konungsliga herradöme antagit mer i
ögonen fallande utvärtes former eller ock en andlig form,
hvarigenom det af Gud en gång för alla åt människan förlänade
frihetens maktområde bortresonneras, så trotsa vi så väl den
katolska som den reformerta kyrkan att uppvisa något
likartadt med hvad den för lutherdomen karakteristiska s. k.
ubiqvitetsläran, som intet annat är än en följdriktig utveckling
af 1530 och 1593 års principer, uttrycker i afseende på det
sätt, hvarpå Gudmänniskan verkligen uppfyller och
behärskar allt.
Icke mindre klart och bestämdt framstår Jesus Kristus i
vår kyrkas bekännelse med hänsyn till sitt frälsningsverk än
till sin frälsareperson, såsom den där drog ut segrande och
för att segra. Johannes såg på hans hufvud många diadem:
den evangelisk-lutherska kyrkan har ej heller underkänt
vikten af att gifva ett så vidt möjligt fulltonigt uttryck åt sin
Herres segertåg med dess outtömligt rika följder för tid och
evighet; men hon låter dock en synpunkt vara den
förhärskande, en frälsningens medelpunkt finnas, som bör, för att
tala med denna dags bekännelseurkund, »allra mest stå fram
och höja sig öfver allt annat». Denna trosenfald eller
helgjutenhet i trosåskådningen, hvilken utgör den augsburgska
bekännelsens ära och styrka, tillhör det oss att söka
framgent bibehålla och troget bevara, såsom ett kvitt och rent
fint linne, hvari alla de böra redan under jordelifvet befinnas
klädda, hvilka en gång skola få sluta sig till de himmelska
härskarornas led. Och detta enda nödvändiga, vår goda del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
