Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFOURMATIONENS STORA MÄRKELSEDAG. 229
det är trons ödmjuka, botfärdiga, tillitsfulla hänblickande till
honom,
hjälten, som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde,
som ett menlöst offerlamm.
»Ty denna tro» — så slutar augsburgska bekännelsens
hufvudartikel — »vill Gud hålla för rättfärdighet inför sig och
tillräkna oss, såsom Paulus säger Rom. 3, 2426; 4,5> Därvid
vilja vi Upsala mötes bekännare med Guds hjälp stadigt
förblifva; därpå kristligen lefva och saligt dö. Allt i skriften
synes oss evangelisk-lutherska kristna ytterst syfta därhän,
att synden och satan, huru starka de än må vara, i Lammet
på Golgata kors funnit sin öfverman. Detta är ock hvad vi
läsa utaf siarens syn på Patmos, då han skådar honom klädd
i en mantel, doppad i blod, och beskrifver, hurusom kan
trampar Guds, den allsvåldiges, stränga vredes vinpress. Och att
all kalvinsk så väl som katolsk det andliga svärdets
sammanblandning med det världsliga är från utbredandet af hans
välde fjärmadt, ligger för öppen dag, då det säges, att från
hans mun utgår det kvassa svärd, hvarmed han skall slå
folken, hvadan han alltså skall allenast med ordets järnspira
styra dem — det ord, som lär, att Guds kärleks nitälskan fört
därhän, att han för oss utgaf sin enfödde Son i döden; ty
intet finns,
som icke vinns
af kärleken, som lider.
Härmed står ingalunda i strid vår kyrkas friska, sunda
uppfattning af detta lifvets naturliga förhållanden, hvilken med
både tydlighet och jämförelsevis stor fullständighet uttalats i
bekännelsens senare afdelning, de »artiklar, hvarom tvist
uppstätt, uti hvilka framställas de missbruk, som blifvit ändrade»>.
Segerpriset härvid torde böra tillerkännas den 23:e artikeln,
hvarigenom det äkta ståndet återfått sin äreplats och
familjelifvet å nyo kommit till heders. Icke blott på den negativa
grund, som denna dags högmässotext kunde gifva anledning
att framhålla och hvilken äfven af bekännelsen betonas,
nämligen såsom ett värn mot okyskheten, utan framför allt ur
den positiva grunden af hemmets oändligt viktiga uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
