Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 REFORMATIONENS STORA MÄRKELSEDAG.
såsom den oersättliga verkstaden för all fostran, gammals
icke mindre än ungs, till ett i sanning fromt och sedligt lif.
Det var därför ett högeligen betydelsefullt steg Martin Luther
tog, då han på denna samma dagen, jämt ett lustrum före
riksdagens i Augsburg stora dag, till altaret förde Katarina von
Bore såsom sin brud. Jämte åtta andra nunnor, till hvilka så
väl som till henne reformatorns ljungande frihetsrop trängt
genom Nimtzschens klostermurar, hade hon i Wittenberg hos
en vän till honom sökt vägledning och skydd. Och då hon
obevekligt afböjt andra hans giftermålsförslag för henne men
tillika antydt, att saken skulle för henne måhända framstå i
ett annat ljus, om han själf begärde henne till hustru, fattade
han enligt dylika eldsjälars art utan långt betänkande sitt
beslut »för att göra världen och djäfvulen förtret och
därjämte gå sin faders önskan till mötes». Guds änglar, hvilka
ju deltaga i sådana människors glädje som sorg, tänker jag,
logo härvid ett de saligas löje. Gud gifve oss präster nåd
att till eget och församlingens sannskyldiga gagn bruka det
dyrbara tillfälle, som dymedelst blifvit oss gifvet att i
hvardagslifvets förträffliga skola för Guds rike själfva fostras samt
fostra andra, barn och tjänare och alla öfriga, som hafva rätt
att hos oss hämta både himmelsk kraft och jordisk föresyn —
icke minst med hänsyn till troheten i det lilla, som kanske
till sist skall befinnas intaga ett ganska framstående rum
inom det sannskyldigt stora.
Segrande och för att segra drog hjälten ut. Genom
Jesu eget heliga lif och hans död är den grundläggande
segern för världens synder vunnen, och alltfort har han sedan
fullföljt sin segerbana genom tiderna. Men det slutliga målet
vore ännu icke hunnet. Enhvar af oss hade sin platsi
korshären sig anvisad. Den del af Sverige, där jag för min del
blifvit af Öfverfältherren ställd i spetsen för en liten
truppafdelning, bure i sitt vapen Agnus Dei, Lammet med
segerfanan, blodrödt kors på snöhvit duk. Hvarje biskop hörde,
enligt fornkyrklig åskådning, till hela den kristnade jorden. Måtte
då ingen förtänka mig, om jag denna högtidliga minnesdag
i andlig måtto utdelade samma slag fälttecken rundt omkring
till trosbröder, stridskamrater. Må ingen bland oss finnas,
som öfvergifver och sviker denna fana! Kastom icke bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
