Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILLA HAFVET OCH DESS STRAND. 235
ligen för hvarje svensk. Bland andra hedrande vittnesbörd om
mina amerikanska landsmäns trohet i bevarandet af denna sin
fäderneärfda berömmelse hörde jag helt nyligen berättas,
hurusom en af Förenta staternas mer bemärkta män,
borgmästaren i Kansas City Mr. Barnes, offentligt förklarat, det
han under mer än tjuguårig beröring med svenskar i detta
land aldrig hos dem kommit underfund med någon som helst
opålitlighet. Det gladde mitt svenska hjärta. Men hvad som
gäller de borgerliga förhållandena, det borde väl i minst
samma grad gälla vårt förhållande till Herren Gud. >»Offra
Gud tackoffer och betala den högste ditt löfte», manar den
helige sångaren Assaf; och Moses går än längre, då han i
det upplästa bibelstycket talar om icke blott det offer, som
den »förlofvade» lofvar Herren för sitt löfte, utan ock det han
eljest förmår. Alltså mer, icke mindre; öfver, icke under
hvad du lofvat, äfven om det, hvartill du är »förlofvad> eller
genom löftet förbunden, innebär ett offer, en själfförsakelse
å din sida, såsom fallet alltid är med de verkligt »gifvande»>
löftena, hvarom nu är fråga. Ty här, om annars någonsin,
hafva de orden användning: »Saligare är gifva än taga.»
Såsom jag fattat dessa svenskarnes jubelfester till minne
af Upsala möte 1593, i hvilka det förunnats mig att detta år
både i Sverige och på Amerikas jord deltaga, hafva de till
uppgift icke blott att gifva uttryck åt en djupt känd
tacksamhet mot Gud och fädren för hvad vi nu i tre hundra år
njutit af den evangeliska frihetens förmåner, utan innebära
tillika den allvarligaste uppfordran att pröfva oss själfva, huru
vi tagit vara på denna yppersta arfvedel från våra fäder; om
vi gjort det så, att vi kunna med godt samvete lämna den
att oförminskad tagas i arf af oss till våra barn.
Den grund, hvarpå hela Upsala mötes beslut hvilar, är
rättfärdiggörelsen af tron allena. Häri mena vi troligen oss
ej heller hafva låtit något intrång ske, hvarken af katolsk
eller reformert gärningslära. Godt och väl! Men pröfningen
kan ingalunda sägas därmed ha afgjort saken till vår fördel.
Negativa bevis betyda så föga. På de positiva bevisen beror
afgörandet. Äro de rätta förutsättningarna hos oss för
handen, för att denna höga lära skall kunna bli en lefvande
verklighet och icke tomma ord allenast? Trenne äro de huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
