Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 STILLA HAFVÉT OCH DESS STRAND.
vudsanningar i afseende på Gud, trenne ock i afseende på
människan, hvilka alla för den nämnda trosgrundens okränkta
bevarande förutsättas; och huru ha vi upprätthållit dem?
Kanske skola vi därvid hos oss finna brister icke endast i
ett eller annat stycke, utan i dem samtligen, och det
törhända brister af mycket väsentlig beskaffenhet?
Jag erinrar då först om vårt sätt nu för tiden att
gemenligen fatta gudomspersonerna i den treenige Guden. Har
icke med hänsyn till hvar och en af dem högst betänkliga
ingrepp i den hela, fulla, obemängda sanningen äfven hos
evangelisk-lutherska kristna skett; och hafva icke vi svenskar
härutinnan låtit oss dragas med af tidsströmningarna och
sålunda förrådt vår af Herren anvisade ärepost såsom den rena
evangeliska lärans försvarare? Visserligen ljuder denna läras
sannskyldiga grundton allt igenom: Gud är kärleken men
endast såsom helig kärlek, hvars nitälskan mot synden brinner
likt en förtärande eld. Hafva vi med heligt allvar förfäktat
denna den himmelske Faderns helighet? Hvarom icke, så är
det ett förräderi. Hafva vi varit lika måna om att häfda Sonens
gudomsmajestät öfver oss såsom vår Herre som hans
likställighet med oss såsom hans bröder? Hvarom icke, så är det
ett förräderi. Och hafva vi med oförminskadt sanningsnit
gjort gällande Andens närvaro i de utom oss varande
nådemedlen, ordet och sakramenten, så att icke det gudomliga
blifvit af oss med mänsklig ofullkomlighet uppblandadt, i det
att mer eller mindre andebegåfvade men alltid skröpliga
människor fått inkräkta på hans ära, hvilken dock äran
ensam tillkommer? Har du deltagit i slikt denna tidens alltför
vanliga människoafguderi, så är äfven du en förrädare med
hänsyn till de förpliktelser, du i och med arfvet af Upsala
mötes förmåner iklädt dig. Ty aldrig har väl en trosbekän-
.nelse i denna värld framkommit, som utgjort ett tydligare
gensvar till Jesu ord: »Huru kunnen I tro, I som tagen pris
af hvarandra och icke söken det pris, som kommer från den
som allena är Gud?»
Kanske skall förelagda pröfning utfalla mer till vår fördel,
om vi i stället vända oss till den mänskliga sidan. Den
närvarande tiden berömmer sig ju så högeligen öfver att hafva
inträngt i människans väsen, såsom ingen föregående tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
