Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 STILLA HAFVET OCH DESS STRAND.
ande; ett bedröfvadt och förkrossadt hjärta varder Gud icke
föraktande. Och beviset, att sorgen är af rätta slaget d. ä.
en sorg efter Guds sinne, ligger däruti, att den kommer åstad
bättring till frälsning, som man icke ångrar. Detta är ock,
hvad som skall utgöra föremålet för en sista, pröfvande fråga.
Ingalunda är det några i ögonen fallande storverk, som
skola bevisa frälsningens art och låta den hålla profvet inför
honom, den rättfärdige Gud, som pröfvar hjärta och njurar.
Men få saker torde falla sig för denna tidens barn svårare
än det, som just utgör lutherdomens mest karakteristiska
kännemärke härvidlag, nämligen krafvet på trohet i det lilla.
Att se det stora icke i hvad världen kallar stort, utan hvad
som i dess ögon är rätt litet, obetydligt och ringa, samt med
osvikligt tålamod och uthållighet i obemärkt stillhet tjäna
Gud och nästan i den kallelse, som blifvit enhvar af honom
förlänad, se där vår kyrkas gyllene klenodium! Den store
hedniske fältherren Epaminondas förklarade för ärofullt hvarje
uppdrag fosterlandet honom gaf och ägnade sig så med
plikttrogen omsorg åt sin fädernestads honom öfverlåtna
renhållning. Är du så nöjd med det dig anvisade renhållnings:
arbetet, medan du vistas såsom en främling i löftets land
såsom ett främmande land, och bor i tält här nere, väntande
på den stad, som har grundvalar, hvilkens byggmästare och
skapare är Gud? En förträffligare kommentar till denna text
känner jag icke än Familjen Schönberg-Cottas krönika. Läs
där, huru hvarje kvist, hvarje fågel, hvarje daggdroppe sjöng,
då Martin Luther trädde fram med sin upptäckt af hemmet
såsom den rätta klosterskolan för himmeln. Läs där om den
jublande fröjd, med hvilken Luthers samtida prisade sig
lyckliga att hafva blifvit födda på en tid, då man finge lära, att
religionen vore ödmjukhet och tro och kärlek i stället för
dessa höga, öfvernaturliga, för att icke säga onaturliga,
dygder, som katolikerna kalla religion.
B. Hvad har då Gud lofvat oss; och huru håller han
sitt löfte?
I skolen sätta mitt namn på Israels barn, att jag skall
välsigna dem: så lyder löftesordet, hvilket Herren Gud gifvit
icke endast sitt gamla egendomsfolk utan visserligen jämväl
det nya egendomsfolket. Gällde detta genom Guds tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
