Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONGUDSTJÄNST I OAKLAND. 245
fruktan, som är vishetens begynnelse — att på samma gång
som sig bör gifva Gud äran för allt och tillika för egen del
hinna fram till ett rätt heligt allvar. Blott så lär hon sig
rätteligen vämjas vid den mat, som förgås, och börjar af
hjärtat hungra och törsta efter den maten, som förblifver till
evigt lif, hvilken allenast Människosonen skall gifva. Salige
ären I, som nu hungren, ty I skolen blifva mättade.
Honom, som hungrar och törstar efter rättfärdighet, är
alltså kommande mättnad i ordet tillförsäkrad. Men länge
nog torde det dröja, innan själen kan så tillägna sig det
henne räckta brödet af himmeln, så dricka det ur nådens
källa framsprungna lifvets vatten, att frid och kraft
förnimbart tillflyta henne. Med Job klagar hon: »Min öfverträdelse
hafver du förseglat uti ett knippe och sammanfattat min
missgärning. Förfaller dock ett berg och förgås, och en klippa
går af sitt rum; vattnet sköljer stenarna bort, och floden
förer jorden bort; men människans hopp är förloradt.»
Nattens timmar skrida långsamt; men framåt går det dock, om
den bidande än ej själf märker det, fram mot ljuset, tills
dagen bräcker och hoppets morgon börjar gry.
Jag väntar efter Herren, min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
Min själ väntar efter Herren
mer än väktarne efter morgonen,
ja, mer än väktarne efter morgonen.
Denna del af psalmen torde vara den i vår andligen icke
mindre än lekamligen brådskande tid minst beaktade och
kanske just därför mest beaktansvärda delen. Guds kvarnar
mala långsamt men säkert, vare sig det gäller lif eller död.
Det trädet står ock säkrast mot stormen och skjuter högst
mot himmeln, hvars rötter fått tränga djupt ned i jorden.
Utvecklingens lag låter sig aldrig på något område ostraffadt
kränkas. Väntans konst är den svåraste af alla, och allena
Gud är mästare i den konsten. Men lärom af honom och
lärom af dem, som före oss väntat genom Anden af tron
rättfärdighetens hopp, och af hvilka ingen kommit på skam.
Aldrig är dock natten så lång, att det icke blir morgon en
gång. Och huru kort och lätt skall då icke den framfarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
