Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTER I CHICAGO. 263
i Chicago, för hvilken svensk-amerikanska hufvudort fyra
innehållsrika dagar voro anslagna till det afsked, jag nu hade
att här på flera håll säga kärvordna vänner.
Redan första aftonen hölls en andaktsstund i
Sionsförsamlingen, vid hvilken pastorssällskapets pro-president Car!
Granath är anställd. Därvid begagnade jag, likasom förut i
Oakland, två texter, en hämtad ur det gamla och en från
nya testamentet, nämligen I Mos. 24,66; och Joh. 14, 27—31.
På bägge ställena målas för våra ögon ljufliga aftonscener,
med smärtsam skilsmässa men ock ett sällt möte eller
utlofvadt återseende. Det låg nära till hands för mig att tillämpa
dessa taflor på oss, som här möttes för att snart skiljas, och
det löfte, alla de äga att en gång återse hvarandra, som lefva
i Guds sons tro och hvilkas lif alltså är fördoldt med
Kristus i Gud.
Följande dagen var åter en Herrens dag, hvarvid jag
hade glädjen få predika både vid högmässan i min käre värds
kyrka, Salemskyrkan, och vid aftonsån gen i Getsemanekyrkan
hos den förutnämnde pastor Rauseen, i hvilkens hem mig
ock beskärdes att angenämt tillbringa kvällen. Texten
utgjordes naturligtvis båda gångerna af den här likasom där
hemma för sjette söndagen efter trefaldighetssöndag
föreskrifna. Matt. 5,1:7—19 och Rom. 3,2:.31:. Till ämne för
högmässopredikan gaf sig själf: Lagen såsom den där icke skall
till den minsta bokstaf eller en enda prick förgås, förrän allt
har skett. "Och för aftonsångspredikan lika omedelbart: Guds
rättfärdighet utan lag genom tro på Jesus Kristus.
Mellan tjänsterna fann jag hvila och vederkvickelse i
samtal med mina små älsklingar i Salemsförsamlingen, hvilka
med barns vanliga minnesgodhet mycket väl visste, att
biskopen lofvat deltaga i deras söndagsskola än en gång, när
han kom tillbaka från Västern, och jämväl hade snällt inlärt
den läxa, de fått förra gången att göra reda för vid hans
återkomst. Det finns intet tacksammare arbete än det man i
kärlek och trohet ägnar barnen. Men ve den, som tager ett
dem gifvet ord eller löfte lättsinnigt: han icke blott för egen
del förspiller deras förtroende utan gör sig helt visst genom
en sådan tanklöshet skyldig till det svåra brottet att beröfva
dem det bästa naturliga underlaget för allt i så väl etiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
