Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I JAMESTOWN. 271
Kyrkorådet, företrädt af de tillstädesvarande prästerna, gå i
procession upp till den plats, där kyrkan skall byggas. Sedan en
af Davids psalmer blifvit läst, håller ordföranden ett
formuleradt inledningstal, hvarefter alla deltagarne gemensamt läsa
Fader vår. Nu lägger byggmästaren hörnstenen i dess
tillbörliga läge, hvarefter prästen uppläser en förteckning öfver
de saker, som här nedläggas. Därpå säger han: »Vår hjälp
står i Herrens hand», hvartill menigheten svarar: >»Den
himmel och jord gjort hafver». Vidare säger prästen: »Om
Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som därpå bygga»,
fattar hammaren och slår med den tre slag på hörnstenen,
sägande: »I Guds, Faderns och Sonens och den helige
Andes namn» Efter en kort utredning af aktens betydelse
kommer åter en passande antifoni såsom öfvergång till
trosbekännelsen. Med lofsång och bön slutas denna förra
(formulerade) del af den högtidliga förrättningen; hvarpå ett fritt
festtal kan följa jämte sång och bön, samt alltid till sist
välsignelsen. — Mycket är det att beklaga, att vi här i Sverige
sakna en fullständig liturgisk ordning för denna betydelsefulla
kyrkliga akt, som till och med torde kunna hos oss ostraffadt
bortfalla, mot hvilken fara den i vår handbok införda »Bön
vid läggandet af grundsten till en kyrka» lärer utgöra ett
alltför svagt värn.
Festtalet, som var åt mig öfverlåtet, hade till ämne
Luk. 19,40: Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna
ropa; hvarvid jag fick tillfälle att göra reda för
tempelbyggnadens heliga symbolik och dennas betydelse särskildt inom
den evangelisk-lutherska kyrkan.
Härmed ställdes i nära sammanhang mitt föredrag vid
den omedelbart därpå följande gudstjänstliga akten i kyrkan.
Efter afsjungandet af de fem första verserna i vår svenska
psalmboks n:r 325, blef ämnet — i anslutning till den upplästa
texten
Ps. 84, 2—4:
Huru ljufliga äro dina boningar, Herre Sebaot! Min själ
längtar och trängtar efter Herrens gårdar, mitt hjärta och min
kropp jubla lefvande Gud till mötes. Ty sparfven har funnit ett
hus och svalan ett bo, där de sina ungar lägga, nämligen ditt altare,
Herre Sebaot, min konung och min Gud. —
von Schéele, Hemlandstoner. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
