Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 I JAMESTOWN.
Hvad är vordet af ditt altare, Herre Sebaot, min konung
och min Gud?
Flera gånger hade jag vid våra i allt öfrigt synnerligt
tilltalande gudstjänster känt mig mindre behagligt berörd af
den icke sällsynta oseden att i kyrkorna här ute hafva
predikstolen ställd öfver altaret, alldeles som om vi inga
lutheraner vore eller medlemmar af Guds heliga, allmänneliga
kyrka, utan af något reformert kyrko- ’eller sektsamfund:
Om det, som vid altaret utföres, af alla kyrkliga kristna
erkännes för hvarje rätt gudstjänstfirning äga en relativt
själfständig vikt, så bör detta väl ock genom ett fritt altare
åskådliggöras. För den, som från barndomen lärt sig hålla
högt altarets sinnebildliga betydelse af Guds nådestol på
jorden, måste det förefalla ganska motbjudande att vare sig
själf liksom trampa däruppå eller se en medsyndare stå på
den plats, hvarest en nåd vid nådens bord sökande
barnasjäl plägar i den heligaste hänförelsens ögonblick skåda
Frälsaren själf. Icke ens nere vid altaret, såsom rummet för det
högheliga mötet mellan människan och Gud, bör prästen
hafva sin plats under meddelandet af sina alltid bristfälliga
troserfarenheter, utan skola där i regeln frambäras allenast
Herrens nådegåfvor till församlingen eller hennes offer
till sin Herre i bestämd föreskrifven form. Har jag åter att
såsom en den där barmhärtighet är vederfaren härom vittna
inför mina medåterlösta, så synes det mig lika onaturligt att
aflägga detta vittnesbörd annorstädes än i deras egen midt,
som de väl måste finna det föga uppbyggligt att höra mig i
sådan egenskap tala från en plats, hvilken tillhör läraren
allenast såsom ett Guds eller hela den kristna kyrkans med
noggranna instruktioner försedda ombud och lydiga språkrör.
Blott en påfve eller en afgud kan rimligtvis vara placerad
ofvanom altaret, då han talar fritt, den förre såsom varande
Guds ofelbare ställföreträdare, den senare, emedan han ju
tänkes själf vara Gud — detta sagdt naturligtvis under
förutsättning, att man verkligen tror sig hafva ett altare, hvilket. vi
veta de reformerta och från dem utgångna sekterister icke tro.
Se där det något egendomliga innehållet i detta:
föredrag, som för öfrigt utgjorde en enkel förklaring af tecken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
