Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN. 279
L.
Sista söndagen med sista jubelfesten.
Natten till lördag den 15 juli förde oss ett iltåg till Albany,
staten New Yorks hufvudstad, hvarifrån den angenämaste
hudsonfart gjordes fram till hufvudorten eHer hvad
amerikanen kallar the Metropolis, i detta fall icke blott inom en
viss stat utan inom Amerikas Förenta stater öfver hufvud. Det
var dock icke världsstaden själf besöket denna gång närmast
afsåg, utan tvillingsystern Brooklyn, där jag blef gäst hos
den svensk-lutherska Betlehemsförsamlingen, hvars begåfvade
lärare doktor Fritz Yacobson vänligt mottog mig, hvarjämte
jag hade glädjen återse flera andra landsmän, hvilka nu
kommo mig emot såsom gamla vänner efter den jämt två
månader långa skilsmässan, hvarunder så väl min
förtrogenhet med svensk-amerikanska förhållanden i allmänhet
betydligt riktats som särskildt Augustanasynoden hunnit att i mitt
svenska hjärta förvärfva full medborgarrätt.
Dagen därpå, den 16 juli, var Kristi förklaringsdag. Med
en Kristi himmelsfärds predikan hade min andliga
verksamhet i Amerika begynt, och för den sista söndagen på
amerikansk jord förelåg nu ett så närbesläktadt ämne. Härom
erinrade jag ock vid högmässan i Gustaf Adolfs-kyrkan i
New York, dit jag reste öfver på den bekanta
förbindningsbron, under hvilken de mest högmastade fartyg obehindradt
passera. Det kändes underligt att å nyo befinna mig på
samma plats, där jag den första söndagen af min
amerikavistelse i församlingens gemenskap till all god gåfvas gifvare
bäfvande burit fram mitt behof af hans nådiga bistånd och
hjälp till det värf, som då låg framför, nu bakom mig.
I känslan af den vida utöfver allt hvad jag kunnat bedja eller
tänka rika bönhörelse, hvilken härvid kommit mig till del,
var det som jag, sedan Gustaf Adolfs från slutet af hans
segerbana stammande psalm n:r 378 blifvit sjungen,
anknytande mig till de texten omedelbart föregående orden: Det var
natt, uppställde ämnet. Dessförinnan upplästes dagens text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
