Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN.
Joh. 13, 31. 32.
Och när han hade gått ut, sade Jesus: Nu är Människosonen
förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Är nu Gud
förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själf,
och han skall snart förhärliga honom.
Genom natt till dag.
I första rummet gäller detta Herren Jesus själf. Hela
Jesu jordelif var en vandring genom dödsskuggans mörka dal;
och icke blott öfver lifvets yttre förhållanden hade den
honom på alla håll omgifvande synden med dess följder
mestadels spridt ett djupt nattligt dunkel, utan ofta jämväl, likasom
nu, gjort honom i sin ande bedröfvad. Först med Judas’
aflägsnande kände han den tryckande tyngden lyftad från
hjärtat, och från hans heliga läppar bryter fram såsom ett
frigörelsens omedelbara uttryck utropet: Nu är
Människosonen förhärligad. I och med det att Jesu död var en
afgjord sak, betygar han förhärligandet hafva för honom
inträdt, så att han i lidandets spets såg den gryende
härligheten framskymta och omedelbart på andra sidan därom
solen i ohöljd klarhet gå upp. Likasom om våren vattnet,
som var af vinterns köld i isband lagdt, ymnigt flödar fram,
sedan solen löst dess bojor, så gifver Jesus, när Iskarioten
hade i natten gått ut och därmed frigjort brödrakretsen från
det hämmande bandet af hans närvaro, fritt lopp åt kärlekens
förtroliga känslo- och tankeutbyte med sina lärjungar, som
öfvergår i afskedet till dem och slutar med den
öfversteprästerliga förbönen, hvilken, sålunda begynnande på jorden,
intill dagarnas ända af honom fortsättes i himmeln. Det är
blott början af dessa ömma, heliga meddelanden, som i texten
föreligger, men själfva denna början antyder i förväg hela
talets slutpunkt, sagda förbön. Hvem af oss har icke någon
gång känt ur sitt väsens djup en hemlig längtan uppstiga
att få blicka in i Jesu fördolda umgänge med sin himmelske
Fader och lyssna till hvad de hafva att säga hvarandra med
"hänsyn både till dem själfva och oss? Nå väl, här hafva vi
framför oss sagda längtans uppfyllelse, ehuru visserligen blott
så, som fröet eller den späda brodden angifver plantans
stundande utveckling till blad och blommor och frukt. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
