Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN. 281
Det föreliggande, i tvenne riktningar gående uttalandet
af vår Frälsare framhåller betydelsen af Människosonens
härliga lifsgärning, sådan den för hans inre blick ter sig såsom
fullbordad, då allt ju var redan afgjordt och den vissa
utgängen på detta enda åt sanningen odeladt ägnade lif på
jorden omedelbart förestod. Gud är förhärligad i honom:
så kännetecknar han det lifvets innebörd. Genom det har
mänsklighetens af Gud gifna bestämmelse blifvit
förverkligad, hennes föresatta mål uppnådt. Då syndens väsen just
består uti, att det skapade tillskansar sig den plats, som
tillkommer Skaparen allena, viljande på egen hand något vara
och göra, så har däremot Jesus icke blott icke aktat såsom
ett rof att vara jämlik Gud, utan utblottande och ödmjukande
sig själf lidit korsets smärtfulla, smädliga död, på fullgodt
sätt försonat världens roffade själfhärlighet samt dymedelst
gifvit Gud äran i afseende på både den kränkta gudomliga
rättens oryggliga upprätthållande och den gudomliga
kärlekens fulla framträdande i ljuset. Hvarje drag i den tafla,
som skriften målar oss för ögonen af Människosonen, är
sådant, att det på samma gång innebär ett »Se människan» och
ett »Se Guds lamm, som borttager världens synd»; sådant,
att hvar och en som är af sanningen icke kan annat än med
höfvitsmannen vid korset bekänna: »För visso var denne en
rättfärdig man, så väl som ock: »För visso var denne
mannen Guds som». Men intet är i högre grad ägnadt att för
alla tider och alla lägen klargöra Guds ställning till
människan, bans helighetskraf och hans nådefullhet, än Jesus på
korset. Komme nu och säge den sådant dristar, att Gud
låter rätten ligga nere med hänsyn till vare sig mänskligheten
eller den enskilda människan; komme nu och säge, om
någon det vågar, att Guds godhet och vishet icke funnit utväg
till frälsningsmöjlighet för hela världen, trots den begränsning
han själf åt sin allmakt gifvit, då han »gjorde människan
nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte en
människas som (Ps. 8,6 enligt grundtexten). Är då icke i
Kristus Gud bevisad såsom den härlige, Gud i honom
sannskyldigt förhärligad?
Men är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud
förhärliga honom i sig själf, och han skall snart förhärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
