Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN. 289
— kommer, att i de sina till fullo förhärligas —, månne han
skall finna tro på jorden och icke snarare äfven hos dem
något af den törsoffning, som gjorde att, då brudgummen
dröjde, äfven de visa jungfrurna, icke blott de fåvitska, blefvo
sömniga och sofvo? Ja, jag fruktar, att det skulle för oss
alla blifva en dödssömn, om icke tid efter annan redan före
midnattstid ett anskri skedde: .Se brudgummen; gån ut att
möta honom.»
Störst och betydelsefullast af dessa förberedande
kyrkoreformationer är den genom Guds nåd af Martin Luther
utförda. Aldrig hade i högre grad Kristi kyrkas änkostånd
trädt fram. Då voro, om annars någonsin, komna de dagar,
hvarom brudgummen i förväg talat, då han skulle tagas ifrån
bröllopssvennerna och de fingo fasta. Han var såsom
borttagen från jorden, under det att den romerske vice-guden
regerade i Kristi stad och ställe. Fridens änglar gråta
bitterligen, men denna världen och dess furste glädjas. Likväl,
när försoffningen gripit omkring sig därhän, att allt hopp
om ett allmännare uppvaknande tyckes vara ute, släckt,
förkolnadt, då ljuder anskriet, så att det tränger igenom ända
bort till Rom, ja höres i hela världen: Se, brudgummen
kommer! Och han kom — med nya pingstvindar men ock med
en ny Jerusalems jämmerliga förstörelse.
Och nu? I våra dagar? Råder det en dylik försoffning,
och i så fall huru vidt har den spridt sig? Har
afgrundsfursten å nyo lyckats att kränka den fattiga änkans, Kristi
sanna kyrkas, sannskyldiga rätt? Har hennes farlige
’vederdeloman kanske åter fått öfvertaget öfver henne, genom
världshärlighetens lockelser hemligt smygande sig in i
hennes eget sköte och efter hand jämväl i det yttre utträngande
henne från hennes obestridliga rätt att intill dagars ända
representera Kristi rike på jorden, den af honom upprättade
ena heliga allmänneliga kyrkan? Om så är, så kunna vi ju
icke nog prisa Guds långmodighets rikedom icke blott mot
vära motståndare utan tillika mot oss själfva.
Den dem och oss beskärda fristen afser, det veta vi väl,
intet annat än vär bättring. Skall denna hoppets ännu
lysande, lockande, vägledande stjärna slockna i evig natt? Att
Gud läter sig beveka, det har han icke blott i sitt heliga ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
