Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 SISTA SÖNDAGEN MED SISTA JUBELFESTEN.
på det hugneligaste försäkrat utan ock låtit i reformationens
historia åter nedskrifva till oändlig hugsvalelse och tröst.
Allenast villkoren för hans nåderika viljas fullbordan få icke
uteblifva: tron, som föder bön, och bönen, som icke
förtröttas. Bröder, om Människosonen nu komme, månne han
skulle finna en sådan tro, en sådan bön bland oss? Kyrie,
eleison! Domine, miserere! Herre, förbarma dig!
Icke skall detta nödrop bli mitt sista ord bland eder.
Säg Juda städer: Si, där är eder Gud. Så bjuder ju Herren
själf att tala ljufligt med Jerusalem och predika för det, att
dess tid är fullbordad, ty dess missgärning är förlåten.
Under det att jag helt nyligen färdades på en liten för
ändamålet byggd båt genom Niagaras skummande, hvirflande,
brusande, bedöfvande vatten, sågs en regnbåge bryta sig
midt därigenom. Jag kom dä att ofrivilligt erinra mig
Herrens ord till Noa efter syndafloden: »Detta är tecknet till
mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder till
evig tid. När så sker, att jag förer skyn öfver jorden, så
skall man se min båge i skyn. Och så skall jag tänka på
mitt förbund mellan mig och eder.> När och hvarhelst orätt
likt skyfall går öfver oss men däraf inom oss framkallas en
sann ångers och syndasorgs strida regn, ser den bedjande
tron redan löftets båge i skyn, ja än mer, den starke ängeln,
som Johannes såg nedstiga från himmeln, klädd i en sky och
med regnbågen öfver sitt hufvud, med den öppna boken i
sin hand, den bok, hvarigenom Herren tänkt på sitt förbund
mellan dig och oss, hvilken är reformationens a och o, dess
evigt trygga fäste.
Herrans nåd i solens låga
sprids från himmelns klara fält,
skiftar härlig i den båga,
han i molnen hafver ställt;
ty han tänker hvarje stund
uppå oss och sitt förbund.
Jag kan trygg vid Herren hvila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ila;
ty han är min fasta borg.
Han min starkhets klippa är:
trygg mitt hus jag bygger där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
