Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFRESAN FRÅN AMERIKA. 301
tids både i gamla världen och, så vidt jag kunnat finna, den
nya. Likasom då på den judaistiska riktningen, mot hvilken
Paulus kämpat, följt en halfhednisk andeströmning, hvaremot
snart äfven Johannes skulle finna sig manad att uppträda, så
befinna vi oss nu för tiden snart sagdt öfverallt omgifna af
en lifs- och världsåskådning, där kristendom och hedendom
slutit ett onaturligt förbund, hvarvid åt den förra gifvits
försteget med hänsyn till talesätt och former, men från den
senare innehållet till vida största delen hämtats. Den
lagträldom, hvarifrån det var Martin Luthers kallelse att i Guds
andes kraft befria oss, har genom satans illfundighet och
konstgrepp samt vår egen naturliga böjelse och
eftergifvenhet mer och mer utbytts mot en i intet hänseende bättre
laglöshet, för hvilken snart hvarken det gudomliga ordet eller
tusenårig kristlig häfd något betyda. Röd och olustig ter
sig himmeln, bebädande oväder; men så måtte väl äfven
härvid gälla Herrens ord till David, att han borde, när det
brusade öfverst i trädens toppar, vara vid ett friskt mod, ty
Herren vore då för honom utgången till att slå de filistéers
d. ä. nederbrytarnes här. Lätom oss ock i Herren Sebaots
namn frimodigt möta vår tids Goliat, Israels härs Guds
försmädare, äfven om han skulle vara nog djärf att hoppas inom
oss, säsom jämväl barn af den tid hvari vi lefva, finna en
bundsförvant, hvilken i sådant fall allra först måste falla för
herdeslungans utur bäcken, Guds ords rena, klara bäck,
utvalda släta stenar.
Petrus visar sig såsom en rätt herde, en präst efter Guds
hjärta, då han här ställer gudskunskapen och gudsnaturen
hos människan i det allra innerligaste växelförhållande,
hvarvid han utgår från hans kunskap, som har kallat oss genom
sin härlighet och dygd, såsom grunden för all vår fit att i
dagen lägga trons fruktbarhet i dygder. Hans gudomliga
makt allena är det, som efter hans dyra och stora löften
skänkt oss allt, som hör till lif och gudaktighet, för att vi
skulle, undkomna det i världen genom lusta rådande
fördärfvet, blifva delaktiga af Guds natur. Men hvarhelst
yttringarna af detta nya lif finnas, där återverka de i sin ordning
på kunskapen, till dennas både vidgning och fördjupande,
så att hvarken lifsyttringar eller troskunskap varda utan frukt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
