Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 AFRESAN FRÅN AMERIKA.
hvadan ett lika fruktbart som verksamt utbyte inbördes
härvid äger rum. Därtill kommer, att enligt grundtextens
betydelsefulla ordspel den rikliga ingången i härlighetens rike
motsvaras af den i nådens rike ådagalagda fliten.
Gå vi nu öfver till betraktande af den dygdetafla, som
utgör vår texts mest egendomliga innehåll, så finna vi däri
en mycket påfallande anslutning till det ädlaste och bästa,
som i afseende på uppfattningen af dygden och dygderna
förekommit inom det hedniska åskådningssätt, hvars
otillbörliga sammanblandande med Kristi lära aposteln i denna
skrift just bekämpar. Icke hade väl Petrus någon närmare
kännedom om hedendomens stora tänkare, men hvad som
ligger på själens djup är i mycket detsamma hos allt hvad
människa heter, hon må vara hedning eller kristen, änskönt
kristendomen däråt gifver en förhöjd och renad gestalt. Både
likheten och olikheten dem emellan framträda här på ett
lärorikt sätt. Dygdens fyra grundriktningar äro på ömse
sidor likartade: förståndets ledande ställning såsom vishet eller
förståndighet; underordnande i besinningsfull återhållsamhet,
i hvilket afseende jämförelsevis ringa skillnad råder; viljans
uthållighet genom mannamod eller tålamod; samt
hjärteriktningen hos människan öfver hufvud, där åtskillnaden
naturligtvis är störst, nämligen såsom rättskaffenhet eller gudaktighet,
hvarigenom först full jämvikt mellan människans förständ,
känsla och vilja, alltså i det hela af hennes väsen står att
vinna. Men i huru mycket större renhet, rikedom och djup
möta de oss ej, alla dessa dygder, då i stället för
hedendomens skymning får öfver dem falla kristendomens klara ljus,
naturen får sin belysning af uppenbarelsen? Då blir den
naturliga visheten, hvad vår senaste bibelofversättning kallar
förståndighet men den gamla öfversättningen återgaf med
beskedlighet, och som vi skulle vilja säga utgöra föreningen
af det som genom dessa båda ord är uttryckt, nämligen den
ödmjukhet, som i det senare af de nämnda orden innehålles,
i förening med den lefnadsvishet, som det förra ordet
antyder. Äfven den andra dygdeyttringen får en högre
gestaltning, då återhållsamheten eller det rätta måttets
iakttagande erhåller ett förut okändt moment af glad böjelse, det
som vår Frälsare betecknar med gifvandets salighet framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
