Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFRESAN FRÅN AMERIKA. 305
följd af deras mängd, ingen. Ty jag har icke hjärta att
däraf förbigå någon enda, kan icke redogöra för dem alla.
Skälet åter, att jag för den förstnämnda adressen kommer
att göra ett undantag, ligger i dess officiella natur.
Öfver samvaron låg den gången ett djupt vemod, som
inga festliga anordningar förmådde häfva. Långa stunder
rådde vid det stora flerarmade bordet den tystnad, hvarom
gammal svensk folktro vackert säger, att därvid »en ängel
går genom rummet; Tystnaden afbröts dock ofta medelst
den presiderandes upprop af talare. Framstående män af
främmande nationalitet men enahanda tro täflade denna afton
med de talrikt församlade landsmännen att gifva uttryck åt
det fulltonigaste, men jag nödgas ock tillägga, mest
oförtjänta erkännande af den mission, som varit mig ibland dem
gifven. Hvad skulle jag svara härpå? I 1 Mos. 30,
förtäljes, hurusom patriarken Jakobs son Ruben gick ut om
hveteanden och fann liljor på marken och hade dem hem till sin
moder. Därifrån gick mitt svar ut.
Likasom Rakel där berättas hafva sagt till den nämnda
modern, hennes syster: »Gif mig en del af din sons liljor»,
så hade ock Augustanasynoden vändt sig med en liknande
bön till sin syster Svea, med hänsyn till de enkla
ängsblommor, någon Sveas son kunde i hveteanden under detta
jubelår finna, närmast sin moder till behag och glädje, men
hvilka den yngre systern här ute önskade med den i hemmet
kvarvarande äldre systern dela. Hon samtyckte. Och sonen,
som sändes att till denna Rakel öfverföra liljorna, kände sig ej
litet glad, ja stolt öfver en sådan ära. Han hade räckt henne
de bästa han för hvarje tillfälle fann; men han fann dem
aldrig goda eller vackra nog för henne, som han lärde sig
för hvar dag alltmer älska och värdera, under det att han
för hvar dag alltmer kände sitt armod, sin oförmåga att
erbjuda något henne och tillfället värdigt. Hon åter såg och
mottog de erbjudna blomstren med kärlekens blida
öfverseende och visade sig aldrig misslynt trots gåfvans ringhet.
Så har ju kärleken af ålder handlat och vek ej heller nu af
från sitt väsens art.
Det hade sagts, att de här ifrågavarande systrarna någon
gång missförstått, t, o. m. gnabbats med hvarandra, likasom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
