Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 AFRESAN FRÅN AMERIKA.
på det angifna stället i ursprungsboken, den heliga krönikan
om hela människosläktets barndom, förtäljes, att Rakel och
Lea gjort. Är den sägnen sann, så har det nog lika litet här
som där skett på allvar, och här som där missförståndet snart
blifvit häfdt. »Litet gnabb ibland, skadar aldrig grann, blott
man riktigt älskar hvarann’>, pläga de svenska barnen i
oskyldig lek sjunga. Men af barn får man ju höra sanningen.
Det behöfves blott, att de bägge systrarna återse och lära å
nyo rätt känna hvarandra, så måste den gamla syskonkärleken
flamma åter upp. De äro ju icke endast ben af samma ben
och kött af ett kött, utan — hvad mer är — de hafva ju
desslikes en och samma tro, d. ä. samma ande.
Herren gifve, att vi. ock måtte hvar på sitt håll af hjärtat
söka och då verkligen äfven finna honom, saronsblomstret,
som är den rätta liljan i dalen, ödmjukhetens urbild och
oskuldens tillika, han som allena åt alla både markens och ordets
blomster förlänar deras sannskyldiga fägring, gifver deras
goda lukt. Hos den, som fått såsom jag i edert sköte njuta
broderskärlekens rika fröjder, han lär ej kunna annat än
mången stilla stund längta dit igen, likasom jag hädanefter
skall söka för edra hemmavarande fränder och vänner tolka
den längtan, I ju stundom kännen tillbaka till hemmets
älskade strand. Men låtom oss icke försjunka i onyttiga
drömmerier, utan hvar och en på den post, där Gud ställt
honom, kämpa trons goda kamp, fatta det eviga lifvet, till
hvilket vi hafva blifvit kallade och hvarom vi här hafva
tillsammans aflagt den goda bekännelsen inför många vittnen,
på det att oss måtte förunnas att, när det behagar Herren,
genom en salig död ingå i Guds stad, det himmelska
Jerusalem, för att där med alla änglar och utvalda få fira en evig
bekännelsehögtid inför vår Gud och Lammet. I det
främlingsland, där vi nu befinna oss, på hvilken sida om världshafvet
vår tälthydda än må vara uppslagen, nödgas vi ju hänga
våra harpor på de pilträd, som där äro; men när Herren
Sions fångar lösande varder, så skola vi varda såsom
drömmande, då skall vår mun full med löje vara och vår tunga
full med fröjd. Och redan nu få vi i tron jubilera, i hoppet
sjunga, i kärleken bedja, sökande det som är ofvan, där
Kristus är, sittande på Guds högra sida. Ja, bröder, jubilate,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
