Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 AFRESAN FRÅN AMERIKA.
jag var ibland eder! Det utgjorde allenast gensvar på hvad
I gåfven mig, som jag i ringa mån förmådde återgifva eder.
Längesedan ha de förklingat, dessa svaga ljud, hvaraf de
föregående bladen afsågo att minna oss ömsesidigt på ett
eller annat. Blommorna ha ock längesedan vissnat. Men
Gud ske lof ezz vissnar aldrig, dör aldrig, upphör aldrig. Ty
profetiorna, de skola försvinna; talandet med tungor, det
skall ock likt blomstren taga slut; men — kärleken vänder
aldrig åter.
Spörjer nu någon, hvad som blifvit med denna
beskickning vunnet, vågar jag icke förespegla några synbart stora
resultat. I allmänhet torde det vara viktigare att komma till
klarhet om en saks inre halt än dess yttre frukter. De senare
mogna merendels långsamt, och mången gång tillskrifves den
sista länken i en lång orsakskedja vida större betydelse, än
hvad den i själfva verket haft, med förbiseende af de
föregående dolda orsakernas medverkan till det slutliga resultatet.
Ingen lär bestrida, att det innebär ett godt, om svenskarne i
Amerika och i Sverige lära förstå och rätt uppskatta de ena
de andras företräden för att dymedelst möjliggöra ett
inbördes utbyte af gåfvor och krafter, framsprungna ur gemensam
ande- och naturgrund. Att särskildt befästandet af den
evangelisk-lutherska tron, som så nära hör samman med svenskt
skaplynne och svensk historia, har verkligt framtidsvärde,
torde ej heller af landsmännen på någondera sidan af jorden
förnekas. Och just ur dessa synpunkter kan måhända
gemensamheten i jubelårets firning bland svensk-amerikanerna
få något att betyda, närmast för dem, medelbart äfven för
oss. Visst är i hvarje fall, att kvarken den är något, som
planterar eller den som vattnar, utan Gud, som gifver växten.
Hans namn allena ske ära!
ff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
