Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFRESAN FRÅN AMERIKA. 309
only truly universal Church of Protestantism, dispersed through
all lands divided by oceans, separated by differences of
language and diversities of government, is yet united by
indissoluble bonds in one Lord, one Faith, and one Baptism, and
in its allegiance to the Augsburg Confession, the oldest, the
most scriptural, the most universally received symbol of the
Reformation.
Resolved, That we invoke the protection and blessing
of Almighty God upon Bishop von Schéele, during his visit
to America, and pray that he be kept in safety during his
return to his native land and home.
x x
+x
Lördagen den 22 juli kl. 8 f. m. lämnade jag Amerika
på den stolta atlanterångaren Kaiser Wilhelm II. Ett stort
antal trofasta vänner från fjärran och när hade infunnit sig
för att bjuda ett slutligt farväl. Sådana stunder höra till dem,
då ändlighetens begränsningar kännas mest odeladt
smärtsamma. Enkla, okonstlade, rörande bevis på oförtjänt
tillgifvenhet skänktes mig här af många, många. Under den
första delen af resan hade vi ombord, tack vare dessa
mina vänner, en blomstergård, hvars like i rikedom och
färgprakt jag tviflar på att mången varit i tillfälle att ute på
hafvet skåda. Om natten förvarades i istummet hvad som
om dagen förlänade åt sal och salonger det behagligaste
utseende på samma gång som en ljuflig doft. Mig ha alltid
blommor synts näst barn utgöra jordens fagraste prydning;
och råder det ej en påfallande frändskap mellan barnaögats
och blommans tysta, oförställda vältalighet?
Det personliga samlifvet med trosbröder och
stamförvanter i den nya världen hade åter och åter kommit en af
själens djupast liggande strängar hos mig att klinga, såsom
det berättas om Memnonstoden vid hvarje ny soluppgång.
Detta var där, sade de gamle, sonens svar på sin moders,
morgonrodnadens, hälsning; och hvad annat än just
igenkännandet af den moderliga rösten var det väl, som gjorde,
att äfven här några liknande toner klungo fram ur mitt hjärta,
från min tunga? Hafven tack I samma moders barn,
hvilkens röst jag både efter naturen och efter anden förnam, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
