Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då för Sverige. Om vi nu i vissa delar äge företräde för det tidehvarf som
då begyndes, en följd af den allmänna odlingens tilväxt, nödgas vi dock
medgifva, at en mängd at de fördelar hvaröfver vi yfvas, äro blott prål,
då grundlighet och et sannt nit utmärkte den tidens lärda. Stjernhjelm
synes mig vara et stort exempel på denna upgift. Här är egentligen icke
frågan om hans förtjenst såsom vetenskapsidkare: den bidrog til hans
förträfflighet såsom skald, i hvilken egpnskap vi nu här i synnerhet betrakte
honom. Jag är af den tankan at han verkeligen varit en ypperlig skald,
at han i vår skaldekonst gjort epok och at hans poëmer med nöje ännu
skulle läsas, om allmänheten kände det gamla språket, hvarpå de äro
skrifna. Dessa mina tankar äro snörrätt stridande emot Författarens af
Svenska Witteihetens hiftoria i N:o 19 och 20 af Läsning i blandade
ämnen. Kanske har jag orätt, men som jag ej sjelf ännu derom är
öfvertygad, måtte det tillåtas mig at föredraga mina skäl, hvilka tillika äro
skälen til mit företag at utgifva Stjernhjelms Hercules, åtföljd af en
slags öfversättning på vårt nu brukliga språk.
Den förda beskyllning som göres dem hvilka älska ålderdomens
alster, är at de drifvas af en blind anhängighet för det gamla. De som
hafva en uteslutande kärlek för det nymodiga, skylla dem för en slaga
egenhet, at hålla af det okända, som ej af allmänheten pröfvas och
derföre refa sig på andras okunnighet. Sådana beskyIlningar anstå hopen,
men ej den som uphäfver sig til författare och granskare. Om en sådan
med beskyllningar, infall och magtspråk afgör sina sattser, röjer han
derigenom antingen brist på skäl, eller okunnighet. Hvarföre icke, då han vet
sig hafva rätt, ingå i en lugn och grundelig undersökning, som bevisar;
eller är det då alldeles omöjligt at någon annan tanka kunde vara rigtig,
än den som är på modet? Låtom ofs ej förringa våra samtida författares
förtjenster, men också icke neka all förtjenst åt våra föregångare; och om
vi skulle hos dem uptäcka fördelar som vi ej äge, hvarföre icke bälldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
