Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
milda sommarnatten, men så skedde icke. Redan i första
ljusningen voro de på sin utsigtsplats, men intet segel syntes
till. Morgonrodnaden uppflammade i öster, och snart höjde
sig den blixtrande solskifvan ur det blå, böljande hafvet.
Långt mot öster syntes otaliga segel styra ut mot ytterskären.
Det kunde icke vara konungens flotta. I vester sågs blott
en och annan mindre seglare ila mot norr, hastigt fram.
drifven af den lindriga vestanvinden.
»Hvad skola vi tänka om detta?» sporde Anti. — » Väbeln
sade ju många gånger, att sådana som vi ej få tänka,» sva
rade Pecka, »och herr Erik säger, att vi blott behöfva lyda.
Gif dig ro, Anti. Se vi ej till något snart, få vi se till att
få någonting 1 grytan. Du får gifva dig ut med båten att
söka fånga oss fisk. Tag Racki med, skall jag försöka smyga
mig på några fåglar.»
»Du gör då alltid så många omständigheter,» tyckte
Anti. »Bättre släppa hunden och genast skjuta något vildt,
ty nog lär väl detta räcka till ändå åt herr Erik.> — »Nog
tycker äfven jag det, men vi göra i alla fall som jag säger.»
— >»Ja, vi skola väl göra så då, efter du alltid skall rå i
allting,» sade Anti litet trumpen.
Vid middagstid sammanträffade ynglingarne vid sin
lägerplats och kunde glädja sig åt att ha både fågel och fisk.
Sedan de ätit, tog Anti ännu en gång till orda och för-
klarade, att något måste ha händt herr Erik, och kom han
ej till dem innan morgonen, ville han ej vänta honom
längre, utan återvända till Grönborg och flottan, och der-
med lade han sig att sofva. Pecka återvände till utkiken,
der han låg kvar till kvällen. Då han återkom till elden
och båten, sof Anti återigen.
Tidigt på morgonen väcktes Pecka af Anti, som före-
slog, att de skulle släppa hunden och skaffa sig mer vildt.
Det vore eljes en besynnerlig jagttur, om de nu seglade till
fartygen utan att ha något med sig hem; de skulle bli ut-
skrattade, och dessutom såge nog herr Erik gerna, om de
hade några harar med sig. Han vore säkert redan före dem.
Pecka tyckte om Antis förslag, ty äfven han insåg, att
herr Erik nu ej vore att förvänta. Hunden afkopplades
derför, och vid hans glada skall glömde våra finnpojkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
