Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 3. Första storjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
han, under det han laddade sin bössa, »och låt oss ej skiljas
mera. Nu måste du skjuta först, 1 fall bössan sviker ännu
en gång, och nu framåt!» Och framåt bar det öfver stock
och sten, öfver ås och myr, och allt närmare kommo de
björnen och hunden, tills de voro så nära, att de måste gå
sakta för att deras bultande hjertan skulle kunna sakta sina
täta slag. På en stund hade björnen icke flyttat sig framåt,
utan stått stilla, och hundens skall blifvit gröfre och lång-
sammare. Det var tydligt att björnen snart skulle bli synlig.
Med färdiga gevär smögo våra jägare tysta som andar framåt,
då de plötsligt fingo se björnen ligga vid foten af en klippa
på en skogfri fläck. Anti lagade sig i ordning att skjuta,
då Pecka hviskade: »håll, han är död!» Så var det äfven.
Gossarnes glädje var stor, och Pecka sade förnöjd: »jag
kände på mig, att herr Eriks bössa träffat, och se, precis
der jag sigtade har kulan gått in!»
»Ja, hade mitt skott gått af,» sade Anti, »hade vi
sluppit springa denna sista halftimme. Så säkert som jag
här står, hade min kula sprängt björnens skalle. Nu få vi
skynda oss att pelsa af honom och sedan återvända till vårt
läger.»
Att öppna och flå en björn går ej så hastigt. Det var
derför skumt då gossarne med huden och ett stycke
björnkött återkommo till sin slocknade eld, der de förnöjda
utbredde sin fallna fiendes hud till bädd för natten. Sedan
de morgonen derpå afhemtat så mycket af björnens kött de
trodde sig om att medföra, grepo de sig an med att röka
och torka det. Dertill åtgingo flere dagar, hvarunder de,
liksom hunden, rikligen förplägade sig.
Väl försedda med björnkött, fortsatte de kosan mot
vester i förhoppning att snart påträffa några välvilliga men-
niskor, till hvilka de kunde bortbyta sin björnhud mot mjöl
och salt.
Temligen hårdt medtagna, kände de sig lyckliga då de
tredje dagen efter det senaste lägret anträffade en temligen
stor väg och kort derefter ett enstaka hemman, beläget på
den stora elfvens strand.
För att icke väcka oro, beslöto de lägga ifrån sig sina
tillhörigheter, och att endast en af dem skulle gå fram för
ERA FR
RR nn on RE
POSER
EE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
