Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
komst funno de honom redan frisk och färdig. Han tog
på det vänligaste emot dem; de hade räddat hans lif, sade
han, och nu ämnade han ingalunda låta dem fortsätta sin
vandring förr än de ordentligt hvilat ut, och deruti instäm-
de de öfriga af familjen. Man deltog mycket i gossarnes
öde, men några råd hade man icke att gifva dem. Deremot
ville de gerna bistå dem, om de ville anlägga ett nybygge
1 deras trakt. Nej, de ville icke stanna någonstädes förr
än de återfunnit dem de sökte, och nu ville de återvända
till Finland och Korsholm för att komma på rätt spår.
Den gamle bonden var af samma mening som de. Detta
vore rätta sättet, men för året var det försent. Han rådde
dem derför att söka skaffa sig medel för en resa, antingen
genom arbete i bergslagen eller genom jagt på pelsdjur
längre i norr. Vid fjällfötterna skulle de finna bäfrar och
på fjällen renar i tusental. Det kunde ej slå fel, att de
med fit och arbete skulle under den återstående delen af
vintern och under sommaren kunna samla sig en mängd bäfver-
och renskinn. Hans Per vore nu, tack vare gossarnes hjelp,
vid lif. och han kunde visa dem till den trakt han ta-
lade om; och så gaf han dem anvisningar huru de skulle
finna den.
Ynglingarne anade, att det var samma trakt hvarom
gamle Peckelan talat. De fruktade icke för att göra resan
till Finland, ty ännu hade de två af herr Eriks penningar
kvar, men de hade ju förut beslutit söka samla något för
att bistå de gamle med. Utan långt betänkande beslöto de
sig alltså för att slå sig ned i den omtalta villebrådsrika
marken.
Då den gamle bonden hörde deras beslut, lofvade han,
att hans Per, som sagdt var, skulle få åtfölja dem. Om de
ville lemna honom de skinn de egde, ville han taga dem
med till Kopparberget och bortbyta dem mot de förnöden-
heter de behöfde. Sjelf hade han beredda skinnvaror, dem
han nu tänkte sälja, och dessutom tänkte han anskaffa en
del jernvaror till afsalu. Om högst två veckor skulle han
vara åter; under tiden borde de rusta till kläder åt sig.
I den saken vore hans Per kunnig, »och der har ni virke,»
sade han, i det han framtog en beredd elghud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
