Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENFJÄLLET. 141
Gubben begaf sig kort derefter utaf till Kopparberget,
och nu öfvertog Per utrustningen. Pecka, såsom snickar-
kunnig, fick göra en kälke, och Anti skulle hjelpa till att
sy ynglingarnes elghudsbyxor. Efter en half dags bemödan-
den förklarade han dock, att hans smedsnäfvar dertill vore
odugliga. Skulle han fortfarande sy, ville han göra synål
sjelf, och hafva starkare tråd, ty det här dugde icke alls,
och dermed gick Anti sin väg, under ett gladt skratt från
kamraterna. Man såg ej till honom förr än kvällen, men
då kom han in varm och sotig, bärande med sig så väl yng-
lingarnes som gårdsfolkets yxor, väl reparerade. För detta
arbete skördade han beröm. Dagen derpå hade han för-
färdigat ljuster och brandjern för fiskfångst. Man ville nu
gifva honom garn för att deraf förfärdiga ett nät, såsom
bekvämare än hans jernredskap, men han förklarade sina
händer odugliga äfven dertill, och så lät man honom hållas
i smedjan som han ville.
Då den gamle bonden återkom från sin resa, voro yng-
lingarnes nya kläder färdiga och de gamla reparerade. Nu,
sade han, vore det tid att de anträdde sin färd. Då han
fick se den af Pecka förfärdigade kälken, blef han förvå-
nad. Den vore så väl gjord, att han knappast trodde sina
ögon. Han skattade Pecka lycklig, ty han kunde med sitt
snickeriarbete förtjena sin bergning hvar han än kom att
hamna. Och han letade fram ett sågblad och ett par hyf-
veltänder och bad honom medtaga dem, för den händelse de
beslöto sig för att anlägga ett nybygge. Gubben redogjorde
nu för sin resa. För deras skinn hade han icke fått fullt
så mycket som de voro värda. Han rådde dem att hädan-
efter vårda, sträcka och torka skinnen bättre. De hade
icke varit i bästa skick, men han hade likväl fåttså mycket
för dem som de behöfde för resan. Så fingo de krut, bly,
mjöl och salt, sylar, tråd och nålar, och dermed kunde de
vara belåtna.
Så packades kälken, och Anti ropades från smedjan.
Han kom med en packe, hvars innehåll ingen kände. Men
han hade äfven en annan, och ur denna upptog han och för-
ärade karlarne hvar sin bastanta knif. Slidorna voro af
bockhorn och således outslitliga och ofarliga. Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
