Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 22. Återsteendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
norska fjällbönderna. Endast deras skor af ogarfvadt elg-
bensskinn med håret på voro mer sällsynta, dock ej all-
deles ovanliga, ty sådana hade andra finnar och äfven norska
bönder. 4
Pecka yrkade på affärd, men nu hade Anti gjort be-
kantskap med en bössmed och ville stanna tills snön gick
bort för att lära sig göra bösspipor. Pecka fogade sig
deruti, sedan han fått arbete hos köpmannen. Gubben
Peckelan, som heller icke brådskade med sin hemfärd, gil-
lade Antis beslut, men lemnade efter några dagar ynglin-
garne åt sig sjelfva och begaf sig hemåt. På lasset med-
förde han en mängd värdefulla saker, förnämligast bestå-
ende af salt, grytor, krut och bly för sig och grannarne.
Vid skilsmessan bad han ynglingarne helsa på honom
kommande vinter. Detta vågade de dock ej lofva, men
bådo honom vid hemkomsten hämta och behålla det kött
de hade kvar i sitt visthus, den stora furan. Ja, det var
han tacksam för, och så skildes de åt.
Anti bodde nu hos smeden, och Pecka arbetade i köp-
mannens magasin och högg ved. Tiden gick och hafvet
blef öppet. - Fartyg kommo in och lossade sina laster. Pecka
uppehöll sig ofta på skeppsbryggan, der han bar spannmåls-
säckar och rullade fastage. Köpmannen önskade, att Pecka
skulle bli dräng hos honom, men vid sådana förslag rätade
han alltid upp sig och svarade nej.
Så kom en dag någon och slog honom hårdt på axeln.
Det var Anti. Strålande glad höll han en bösspipa mot
Pecka och sade: »Nu, Pecka, gå vi!» Pecka slog som van-
ligt upp med handen, och hans ansigte var ej mindre strå-
lande än Antis. »Ja väl, låt oss gå. Gå bort till köp-
mannen, Anti; jag kommer snart.»
Då arbetet slutade på kvällen och Pecka underrättade
köpmannen, att han ville lemna honom, erhöll han sin inne-
stående aflöning och löfte om frukost dagen derpå innan
han gick. Dessutom hade han något att säga honom.
Pecka hade under sin vistelse hos köpmannen fått gå
många ärenden äfven åt kökspersonalen. Nu kom en piga
och bad honom dränka ett par hundvalpar, som köpman-
nens stora jagttik icke längre fick hafva. De vore för stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
