Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var på kongens tid», och därmed tick man låta sig
nöja, tills man sedermera på egen hand kunde leta sig till
det ena som det andra.
* *
*
Gustaf Adolfs danska krig berörde ej gränsen på annat
sätt än att anstalter träffades till dess försvar, om så skulle
behöfvas. Hvarken då eller i trettio år därefter oroades
gränsbefolkningen af något danskt infall från Norge. För
folket på finnskogarna längs gränsen var dock denna tid af
yttre lugn långt ifrån en fredens tid. Det hotades af faran
att bli drifvet från hus och hem, och denna fara var verklig
nog. Till sin förfäran fick finnen en dag höra, att den jord-
torfva han med långa års svett och möda brutit och som
han på grund af kungabref hittills ansett för sin, numera
tillhörde en annan. Hvad skatteköp och dylikt ville säga,
kunde han ej fatta. Han visste blott en sak, den att pörtet
och det brutna svedjelandet voro hans, och att man ville
taga dem ifrån honom. Otaliga tvister mellan honom och
den af lagen erkände nye ägaren blefvo följden. Och vid
dessa tvister nöjde man sig ej med ordväxling: knytnäfvarna,
ja lodbössan och knifven fingo ofta fälla utslaget.
Kom så den grymma förordningen af den 22 juni 1641.
»Finnarnas hus och rior, som de i skogarna här och där
uppsatt hafva,» hette det här, »skola uppbrännas, så ock
deras skörd, på det de af brist på lifsmedel må begifva sig
ut ur skogarna.» Dessa och flera andra förordningar af
samma slag gåfvo de nya jordägarna, mestadels svenska
bönder, på hvilkas mark finnen af gammalt var bosatt. full
rätt att fördrifva honom.
Bondens försök att drifva bort finnen misslyckades dock
ofta. Han fick snart erfara, att den enslige skogsbon var
en stark och modig man, och han fick sitta i fred tills vi-
dare. Men ej sällan hände äfven, att en storbonde med
myndigheternas hjälp gjorde processen kort med den en-
samme finnen, glömmande eller ej aktande på att den biltoge
mannen kunde hämnas, Sällan uteblef ock hämnden. Den
kunde dröja, men den kom dock, förr eller senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
