Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen och posterande soldater vid aflösningen fonnos döda.
»Det har varit soldater,» skrifver Kagg hem till Per Brahe,
»som icke smakat en bit bröd på tio dagar. Det enda som
kunnat åstadkommas har varit kött utan salt. Och likväl
har man icke hört dem knota. Man kan icke annat än be-
undra ett sådant folk.» Själf var den gamle krigaren, nu
sjuttioårig, »sönderskjuten och utarbetad».*
Några sägner från denna fejd ha bevarats och uppteck-
nats af dåvarande kyrkoherden i Bolstad på Dal Gyllenius,
en flitig samlare. »I detta kriget,» skrifver han, »måste
hafva passerat hvad allmänt berättas i orten. De norske
gingo öfver gränsen och rastade på Långelanda säteri i Eda
socken. Men bonden där i byn, Anders Regardsson, tog
två karlar med sig. De ställde sig på afstånd från hvar-
andra och lossade så sina bössor på olika håll, hvarpå en af
dem ropade: ’Fallen nu på från alla sidor; så skola vi fösa
dem i sjön hvar enda käft! I häpenheten tordes de norske
icke bida förrän de kommo hem till sitt land igen, och de
tre fingo så allt det byte de andra haft med sig.
»Emedan Morast skans då var utlagd, lade sig några
bönder af eget bevåg på vakt därstädes, och när de norske
kommo var en af de våra så viss på sin konst, att han med
en kula nedlade deras anförare. Då vände de norske till-
baka.** — Bonden Anders Donesson i Långelanda skall
ensam med hjälp af en gammal trumma förmått en ansenlig
norsk ströftrupp att vända om.»
Fernow, som i sin Beskrifning af Värmland återgifver
dessa sägner, tillägger: »Säkert är, att de danske drogo sig
tillsammans och ämnade sig in i Sverige. De voro ock Eda
skans så nära, att våra egna i häpenheten själfva stucko
provianthuset i brand, och öfversten Caspar Fleming blef
af dem så illa skjuten, att han länge var sängliggande af
blessyren, För att rädda skansen gjorde då Gustaf Otto
Stenbock på nyåret 1658, midt i strängaste vintern, med
* Kaggs egna ord, citerade af F. F. Carlson i hans Sveriges
historia.
** Händelsen berältades i bref af nämndemannen Brynte Olsson i
Ryssgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
