Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rytteriet ett infall i Norge. Denna »kavalkad», såsom en
minnestecknare kallat det, hade ock den verkan, att Ivar
Krabbe med sin här drog sig tillbaka öfver gränsen igen.»
Emellertid hade vid Brittmässtiden ett norskt ströfparti
infallit i Eda och där ånyo sköflat och bränt. I Gunnar-
skog, dit skarorna framträngde, lågo ännu några år därefter
Gransjöhemmanen och några mindre gårdar öde, — allt
minnen af deras framfart.* Och när freden i Roeskilde
kom, gjorde den ingalunda slut på kriget i dessa aflägsna
bygder, ty när tidningen om dess afslutande omsider hann
Värmland, hade det nya kriget redan utbrutit. Äfven den
1660 afslutna Köpenhamnsfreden kom ej på länge Värmlands
befolkning till godo. >»Jag har ej kunnat utröna orsaken,»
säger Fernow, »hvarför manfolken frän Karlstad ännu två
år därefter och midt i höandstiden lågo utskrifna vid grän-
sen. Måhända hade man å vår sida sett någon rök, som
dock till vår lycka, ej slog ut i full låga.»
Att folkmängden i gränsprovinserna, särskildt i Värm-
land, under denna tid minskats ej obetydligt, kan man sluta
däraf, att efter kriget en mängd hemman lågo öde. Och
denna folkminskning torde icke så mycket vållats af man-
fallet i striderna som af brist och däraf föranledda sjuk-
domar. Och så kom utskrifningen och tog hvad hunger och
farsot sparat af den manliga ungdomen, ofta flera år före
den lagliga tiden. Hur det då såg ut i bygderna och hvad
folket hade att genomgå, kunna vi lätt tänka oss. Men,
betecknande nog, tala sägnerna från denna tid sällan om
de lidanden man utstått. De röra sig i stället nästan ute-
slutande om de bedrifter gränsbon och hans grannar i öster
tillsammans utfört.
Den finska gränsbefolkningen hade det säkerligen i all-
mänhet bättre än den svenska. Ingen väg ledde till det
djupt in i skogarna begrafna finntorpet, inga större byar
tilldrogo sig där plundrarflockarnas uppmärksamhet. Få,
om någon, ibland dem kände ens till att människor funnos
där. Och hände det likväl någon gång, att en ströftrupp
träffade på finnar, fingo de ett mottagande som beröfvade
* Jösse härads dombok för 1659.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
