Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Skåne, och folket var nu för försvaret af hus och hem
uteslutande hänvisadt till egna krafter. Med krigets fort-
gång smälte fredsårens besparingar allt mer ibop, och snart
höll nöden sitt intåg i gränsbyggarnas gårdar och stugor.
Man måste kämpa hårdt för att endast kunna hålla lifvet
uppe.
Det allt mer tilltagande begäret efter bränvin hade ock
sin dryga del i eländet. Redan vid 1697 års riksdag hade
ständerna begärt, att bränvinsbränningen måtte inskränkas,
och i följd däraf hade äfven förbud utfärdats mot använd-
ning af hvete vid tillverkningen, och efter Pultava anbe-
fallde rådet, att all bränvinsbränning skulle inställas. Men
redan året därpå, 1710, blef den på landshöfdingarnas och
ständernas enträgna framställningar åter frigifven, som det
hette »för hälsans skull». Ty man tycktes ha fått den säll-
samma föreställningen att bränvinet vore ett skyddsmedel
mot den då i landet härjande pesten. Den hemska, förö-
dande farsoten, andra sjukdomar som följde den i spåren
och de allt mer söndermalande skatterna — allt detta drab-
bade gränsbon lika med landets öfriga invånare.
Kom så tidningen om konungens hemkomst från Turkiet.
Den verkade som ett trollslag. Man började åter hoppas
på bättre tider, modlösheten var som bortblåst, och vid
gränsen blef åter lif och rörelse.
Våren 1716 gjorde Karl sitt första infall i Norge, och
utgångspunkten var en af de värmländska gränssocknarna:
Holmedal i Nordmarks härad. Folksägnen berättade här
länge om hans djärfva ridt med 600 ryttare till Hölands
prästgård och den heta dust han här utfäktade med norr-
männen under den tappre öfverste Kruse. Händelsen är väl
känd genom Starbäcks och andra historiska författares skil-
dringar. Under hela sommaren detta år gjorde norska ströf-
skaror af så väl bönder som krigsfolk påhälsningar i gräns-
socknarna. Detta grämde ej litet Karl, som, med all sin
likgiltighet för mänskligt lidande, dock ej sällan syntes ömma
för allmogen. Då han i juli drog hären tillbaka från N orge,
befallde han därför general Ekeblad att sätta Eda skans i
stånd, att vid nya infall af sådana hopar tjäna till stöd för
den kringboende gränsbefolkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
