Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Norge förr än 1711, då danske guvernören Lewendal
företog ett ströftåg in i de svenska gränssocknarna, där
boskap och annat gods röfvades och bortfördes.
Det oaktadt fortfor det goda förhållandet mellan de
svenska och norska bönderna på gränsen, tills några af våra
officerare, som gästat bekanta på norska sidan, under infly-
telse af välfägnaden, fällde några förklenliga ord om norr-
männen. Uppretade häröfver och beslutna att hämnas, reste
de norska värdarna med talrikt följe til gården Gryttne i
Köla, där en dragonkapten låg med sitt kompani, i afsikt
att fånga och bortföra honom. Men kaptenen hade vid
deras ankomst redan aftågat med sitt folk. Till ersätt-
ning fingo Gryttnebönderna släppa till hvad de hade, och
norrmännen gjorde sig ett rundligt kalas på deras bekostnad.
Denna gång hade de dock ingen tur. Bönderna skyn-
dade till prästgården för att klaga sin nöd för prosten Fax-
hél och begära hans hjälp. Prosten var för tillfället bort-
rest, men prostinnan, Maria Camén, en rådig och beslutsam
kvinna, var hemma. Hon samlade genast ihop sina pigor
och drängar, lät dem ringa i kyrkklockorna, dundra friskt
på med några gamla, rostiga musköter, ropa och väsnas,
med ett ord ställa till ett förfärligt larm. När norrmännen
hörde oväsendet, skotten och klockringningen, togo de för
gifvet, att en större styrka vore i antågande. De begåfvo
sig därför hastigt på hemväg, dock ej hastigare än att de
hunno taga med sig en god del af Gryttneböndernas bästa
egendom, Därmed hade äfven folkfejden på gränsen börjat
igen. Den fortgick i sju år och lefver ännn i folkminnet
under namnet Den stora ofreden.
* *
*
Under de första fem åren led gränsbefolkningen ej så
mycket som under de föregående fejderna. Men ovissheten
om hur länge de skulle kunna värja sig för fiendens för-
nyade anfall verkade förlamande på dess mod ej mindre än
på dess arbete. Redan 1712 hade uppsatts några frikom-
panier till gränsens skydd. Men snart drogos äfven de ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
