Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grafölssällskap, tog alla dess hästar och förde dem, jämte en
mängd röfvad boskap, lyckligt till skansen. Äfventyret roade
Karl mycket, och ej mindre berättelsen hur prosten Flore-
lias med sina drängar skrämt bort ett norskt ströfparti
genom att af alla krafter dunka på några tomma dricksfat.
Själf gjorde han med några ryttare en ny rekognoscering
inåt Norge och fick därunder veta, att en större norsk styrka
infallit i Dalsland och nu stode i V. Eds kyrkoby vid södra
ändan af Stora Le. Han lät genast sammandraga en liten
flottilj af tjugufyra båtar, bemannade dem med krigsfolk,
satte sig själf i främsta båten, och så bar det en natt af ut-
för sjön ned till Ed. Vid framkomsten befanns dock, att
öfverste Leyonbrink redan dagen förut slagit och sprängt
norrmännens ströfkår och tagit ifrån dem hela deras tross.
De nu följande händelserna: marschen till Fredrikshald,
katastrofen i löpgrafven den 30 november på aftonen, och
återtåget med sina förluster och lidanden äro af historien
för väl bekanta att vi här skulle beröra dem. De tillhöra
ej heller en skildring af det egentliga gränskriget och gräns-
bons tillstånd därunder. Härom ännu några ord.
Tidigt på våren 1719 gick en ansenlig dansk styrka
under general Budde öfver gränsen, i syfte att angripa och
taga Eda skans. Man var beredd därpå. Skansen hade sedan
året förut bevakats af major Anton Didron med en besätt-
ning af 1,000 man och 60 kanoner. De voro uthvilade och
1 godt skick, men för större säkerhets skull gaf man dem nu
förstärkningar. Danskarna framryckte därför mycket var-
samt och lägrade sig i byarna vid Eda kyrka. Till något
anfall på skansen kom det dock ej, ty snart anlände under-
rättelse att freden var afsluten (3 maj).
Dessförinnan, och redan under Karls lifstid, hade dock
folket lidit oerhördt af sina egna krigare. Det var i synner-
het Fersens dragoner, »Fersarne» som de kallades, som härvid
mest utmärkte sig för vildsinthet och våldsbragder. Att
döma af de sägner som länge fortlefde i gränstrakterna,
synas de varit ett verkligt röfvarpack. De plundrade hvar
de foro fram, slogo ihjäl fredligt folk och misshandlade
kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
