Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pavo Makkran.
————oOo————
1. Den unge finnen.
På en hög bergås, där skogselden för ett eller annat år
sedan gått fram, stod en härlig augustiafton det för
Värmlands inbyggare så sorgliga året 1658 en torftigt
klädd ung man. Han stödde sig mot sin bössa, under det
hans blickar fögo ut öfver det af augustisolen mildt belysta
landskapet, där den ena allvarliga skogshöjden upptornade
sig öfver den andra så långt blicken nådde. Det var skog,
idel skog.
Mannen som stod där ensam i begrundande ställning
var till ytterlighet utmärglad. Hans svarta, rakt nedhän-
gande hår betäcktes af en rundkullig grå mössa. Ingen
skärm hindrade öfverblicken af ett brunstekt, välbildadt an-
sikte, med ett par mörka, drömmande ögon. Den något
framstående hakan skuggades af några tunna, mjuka skägg-
strån, antydande att ynglingen redan lämnat rum för
mannen.
Sedan han en stund betraktat omgifningen, drog ett
leende öfver de mörka anletsdragen, och hans läppar blottade
en rad af bländhvita tänder.
»Hvad jag är glad, Tispa!» sade han till en liten lurfvig
tik af den norrländska rasen. »Nu äro vi åter i skogen
långt från slätten och människorna. Hvad jag är glad!
Snart äro vi i våra hemtrakter, bland vänner och bekanta!
Var glad, Tispa! Ännu är en stund innan solen dalar, och
där nere vid myren finna vi nog en fågel till kvällsvard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
