Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blir annat, du, än den tunna vällingen på sjukhuset.
Sök, Tispal» tillade han och gick ned åt den förbrända
skogen och myren som hejdat skogsbranden. Då han rörde
sig framåt kunde man bättre se, hur spenslig och mager
han var.
»Sa’ jag dig det inte, Tispa!» jublade den unge, då
han en stund därefter mot den hoppande tiken höll ett
par ungtjädrar, nyss nedskjutna från en yfvig gran. »Jag
sa’ dig ju, att så skulle gå! Gud vare lof, Tispa lilla, du
har inte glömt din konst och jag inte heller min! Nu blir
roligt lefva igen.»
»Det här var inte så bra, Tispa,» sade vår vandrare då
han ett par dagar därefter stod vid ett större vatten. »Den
här sjön var stor den, du! Ingen ända synes mot öster och
ingen mot väster heller, och vi komma från söder och skola
åt norr. Nu äro goda råd dyra. Antingen ska” vi gå mot
öster eller mot väster, men hvilkendera vägen är kortast,
veta vi ej. Ställa vi kosan åt norr, måste vi således öfver
sjön, men den är stor. Ack, om vi hade Pekka här!»
I mannen som ser så rådvill ot där han står vid stran-
den af den stora sjön ha nog de som läst Pekka Huskoinen
känt igen Pavo Makkran. Men hur kunde den unge Pavo,
som med Pekka genomvandrat så stora sträckor af sko-
garna utmed gränsen, vara obekant med någon mark i dessa
trakter?
När Gustaf Otto Stenbock 1658 marscherade mot de
danska trupperna i Dalsland medtog han som spejare en
flock finska skidlöpare. Deras härdighet och naturliga skarp-
sinnighet jämte deras villighet gjorde dem härtill särdeles
lämpliga. Bland dessa finnar var äfven vår gamla bekant-
skap Pavo Makkran. Då han var en af de få bland sina
landsmän som med lätthet talade båda språken, blef han
snart bemärkt och fick sig anförtrodd ledningen af de finska
spejarna.
Underrättelsen om fredens afslutande träffade Stenbock
i hans läger mellan Uddevalla och Venersborg. Högkvar-
teret förlades till den senare staden. Finnarna fingo nu
befallning att förfoga sig till hemorten. Men redan några
dagar förut hade Pavo angripits af fältsjukan och intagits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
