Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande utter. Han hoppade smidigt upp på en sten, hållande
en fisk i munnen.
Ögonblicket därpå small Pavos skott, och uttern tumlade
på rygg ned i vattnet, häftigt sprattlande med alla fyra
fötterna. Som en blixt hade Tispa störtat sig öfver uttern
och bitit sig fast i hans strupe. Från sten till sten hoppade
den af uttern fångade fisken mot Pavo, hvilken raskt grep
honom och, ropande på Tispa, höll upp fisken. »Trodde jag
inte det!» sade han gladt. »Här ha vi öringen, stor nog
till mat åt mig, och där ligger uttern med mat för flera
dagar åt dig. Hej, Tispa! En utter och en öring för samma
kula, det händer nog inte ofta, du! Men lyckoskott är lycko-
skott, det är då visst. Nu måste vi upp på backen för att
speja, om någon är ute på sjön och blifvit nyfiken af skottet.»
Följande dags morgon var Pavo i färd med att sätta
ihop en flotte för färden öfver sjön. Ett par grofva torr-
furustockar hade han redan i vattnet; på dem högg han hål
i båda ändarna och trädde genom hålen ett par sega gran-
störar, som han säkert fastkilade, och nu var flotten färdig.
Återstod blott att lägga dit ett par kubbar, en i fören och
en i aktern. Den i fören bands fast med vidjor; så höggs
ett hål, hvari en liten lummig björk fastkilades, och nu
hade Pavo både segel och båt. Ännu fattades en styråra.
Äfven den blef snart färdig; men då det ännu var stillt,
vattnet låg blankt som en spegel och man sålunda ännu
hade god tid, utarbetade han henne med större omsorg och
hyflade henne med den vid byxremmen hängande slidknif-
ven. »Kom nu vind från rätta hållet och för oss öfver!»
sade han för sig själf, och tillade: »Tispa du, kan du nu
laga att vi få vinden sunnan ifrån, så är du rar!»
Jal Tispa kunde, ty snart prasslade det i buskarnas
löfverk, vattenspegeln började krusas, och inom kort syntes
en blå rand där ute på öppna sjön.
»Nu fresta vi vår lycka,» sade Pavo och hoppade ut på
flotten, hvars grofva stockar knappast rörde sig vid Pavos
lätta språng. Tispa var redan förut där, och nu stod hon
med framtassarna på kubben som fasthöll björkseglet, med
upplyft nos vädrande utåt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
