Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det i all hast ordnade sjukhuset, där han i många veckor
sväfvat mellan lif och död. Sedan han omsider utskrifvits
därifrån, hade han, ännu maktlös och utblottad nästan på
allt, begifvit sig af mot norr, allt emellan förtjänande ett
torftigt uppehälle med arbete hos bönderna under vägen.
Åtföljd af sin älskling, den trogna lilla Tispa, hade han nu
från låglandet nått bergen, skogen och villebrådet. Hur
han därvid uttryckte sin glädje för den enda varelse han
kunde meddela sig med, ha vi nyss hört.
Ännu en gång sade han: »Ack, om Pekka vore här!
Men rakaste vägen är alltid den bästa, brukade Pekka säga,
och rakaste vägen skall jag försöka,» tillade han i det han
afkastade säcken och lossade yxan. Men plötsligt besinnande
sig, sade han: »Eld? Eld här vid den öppna stranden i den
mörka natten! Den lyser ut öfver hela sjön. Nej, Tispa,
det får ej ske! Ingen vet, hvem som är i skogen, och ingen
beböfver heller veta, att vi äro här. Vi få se oss om efter
en annan lägerplats, Tispa, en plats som döljer oss. Visser-
ligen ha vi ej i dag sett minsta spår efter människor, men
ändå. Människorna äro grymma, grymmare än jag förr
trodde. Nu har jag sett dem, sett, hur knektarna supit och
svurit medan tjogtals döda människor legat nära vid, hur
de ryckt matbitarna från fattiga bönder och tagit sista hö-
knippan från svultna kreatur. Huj, Tispa, var glad att vi
äro i skogen igen!»
För den i vildmarken uppfödde Pavo mötte ingen svå-
righet att finna en plats som dolde både rök och eld. Han
fann den på bottnen af en skogrik dal, där en bäck muntert
hoppade från sten till sten mellan bräddar af lång, mjuk
mossa.
»Du skall se, Tispa, att vi na kommit så nära fjällen,
att i den här bäcken finns laxöringar, och om så är, Tispa,
skall du få se, att de också låta fånga sig.»
Tispa, som med lifliga blickar och viftande svans åhört
Pavos ord, hoppade på en gång upp, vände sig om, spetsade
öronen och lade sig i ett nu med buken tryckt mot marken.
Pavo hade knappt vid dessa Tispas rörelser hunnit fatta
bössan förrän vid bäckens krök visade sig en svart, glän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
