Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle gömmas var gräfd i själfva åkern. Sedan den öfver-
täckts med jord drogs harfvan däröfver, så att fläcken foll-
komligt liknade den omgifvande åkern. Ingen skulle kunna
misstänka, att en skatt där var nedgräfd. Att värdefulla
saker af våra förfäder på detta sätt gömdes, är alldeles gifvet,
då sådana i vår tid litet emellan återfinnas vid gräfning
eller djupplöjning i gamla åkrar.
»Nu må danskarna gärna komma. De skola icke finna
mycket som de kunna föra med sig. I förargelsen skola
de sannolikt antända husen,» sade Den ofärdige, »men det
står ej att hjälpa, då folket är spridt åt alla håll. Kom,
få vi prata under vägen,» sade han med det samma han ur
stallet uttog en häst och förunderligt hastigt kraflade sig
upp på dess rygg. »Nu framåt till skansen! Men hvarifrån
kommer du, Pavo?»
Sedan Pavo redogjort för sina öden under vintern och
våren sade Den ofärdige:
»Du har varit länge borta, du! Har du icke varit uppe
i finnmarken sedan Pekkas fall?»
»Nej.»
»Och inte hört något därifrån heller?»
»Nej.»
»Inte heller jag har hört något därifrån under hela
våren och sommaren. Men vi få väl spörja nyheter då vi
komma till skansen.»
»Jag går ej dit. Jag går först till Kymmen,» blef
Pavos svar.
Efter ett par timmars färd skildes deras vägar.
»Vi träffas nog vid skansen,» sade Den ofärdige.
»Kanske.»
Dag och natt voro ännu ej skilda åt då Pavo uppnådde
sina vänners gård vid Kymmen. Det oaktadt kände han
väl igen den lilla stigen han vandrade på, och med gladt
sinne och ljusa förhoppningar trädde han från skogen ut
på den odlade marken där den efterlängtade gården stod.
Redan en stund förnt hade Pavo känt lukten af rök.
Han fäste sig icke därvid, ty röklukt i närheten af finn-
torpen är något så vanligt att ingen ger akt på det. Men
ju närmare han kom, dess mer tilltog brandlukten. En oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
