Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några dagars marsch hälsade Pavo med ett gladt
utrop de blånande bergen fjärran i norr. Dem kände han
igen, ty för hans ögon lågo både Hugnsåsen och Ränkesed-
snipan. Till Eda eller skansen ville han ej gå; måhända
kunde han bli kvarhållen. Han tyckte sig nu fått nog af
vistelsen bland knektarna. Han undvek därför bebyggda
trakter och fortsatte sin vandring med Kymmen till mål.
Och framåt gick det, och snart var han i bebyggda
marker, där folket öfverallt var sysselsatt med skörden. Pavo
rastade icke. Icke heller gaf han sig i samtal med de få
personer han mötte, och dessa syntes ej heller å sin sida
vilja komma i samspråk med den beväpnade och dåligt
klädde finnen. Man undvek hvarandra.
Mörkret hade redan inbrutit, men ännu gick Pavo
framåt. Plötsligt stannade han som förstenad och stirrade
på en eld långt mot norr. Ögonblicket därpå varsnade han
en annan mer mot väster, och så glimmade den ena elden
efter den andra upp från bergshöjder i när och fjärran.
Då blef lif i den förut orörlige finnen. Han rätade upp
sig och gjorde en hotande åtbörd mot den första elden,
under det han sade till Tispa: »Ingen hvila i natt! Vård
kasarna brinna. Fienden är öfver oss. Framåt!»
Nu vek han af litet till vänster, och när dagen randa-
des stod han på gården hos finnarnas vän Matts i Treskog.
Han igenkändes och tilltalades genast af dennes ofärdige
son, f. d. soldaten. »Fienden är öfver oss,» sade denne. »De
våra ha dragit till gränsen. Rökpelare sågo vi i går både
åt väster, nordväst och öster. I dag ha vi att vänta dan-
skarna hit. Våra kvinnor och barn, gubbar och allt hvad
lif har ha vi fört in åt Gräsmarkskogarna, och vid Ryttar-
backens skans hålla Sunnebönderna vakt. Vi må söka
oss dit.»
»Ligga några finnar vid skansen?»
»Vet ej. Men jag tror, att finnarna äro längre mot
norr och vid Eda.»
»Låt oss gå.»
»Strax, men hjälp mig först att gräfva ned den här.
Den ofärdige visade på en kopparkittel, i hvilken han
nedpackat husets värdefullaste saker. Gropen där kitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
