Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans jakter utsträcktes till aflägsnare marker. Af de många
björnskallar som prydde hans björntall kunde man se, att
Vikfinnen var en både lycklig och duglig jägare.
Så förflöto några år. Vikfinnens arbete bar frukt i ett
stigande välstånd, och nu tyckte både han och hans hustru
sig trifvas väl i den svenska skogen, om ock den senare
ibland fann det ensligt, ty barn ägde de ej och fortfarande
icke heller umgänge med sina grannar uppe i berget. Det
var ock som en tryckande oro emellanåt kommit öfver
henne då talet föll på grannarna. Väl hade de aldrig gjort
Vikfinnen något egentligt ondt, ty att hans fågelgiller en
och annan gång blifvit vittjade och fångsten borttagen, det
fäste han ringa vikt vid, emedan han tillskref Bergfinnens
minderåriga pojkar det okynnet. Men ändå ängslade det
henne, att grannarna aldrig hälsade på dem och aldrig voro
riktigt vänliga då de sammanträffade ute i marken eller
på sjön. Bergfinnen hade heller aldrig erbjudit sig att
köpa de få kreatur Kauttoinen under de senare åren kunnat
afyttra, och ändock sprang han ju omkring till andra finnar
och handlade kreatur af dem, för att sedan sälja dem till
både svenskar och norrmän.
»Du får ändock tala vid Bergfinnen i höst, då vi skola
sälja stuten vår,» sade hustrun en dag till Kauttoinen.
»Det är icke höst ännu,» blef mannens svar; »vi få
se då.»
Stuten var gummans ögonsten. Den hade hon skött
och fodrat från första stunden med all möjlig omsorg, och
nu var han stor och hullig, större och vackrare än någon
de förut ägt vid Runsjöviken. Och för den ville gumman
ha väl betaldt, ty det var så mycket hon önskade sig kunna
köpa för de penningarna. Dem tyckte hon vara just som
hennes egna. Kauttoinen använde penningarna han erhöll
för sina björn- och vargskinn och annat villebråd som han
fann för godt. Nu ville hon använda köpesumman för
tjuren, och hvad hon tänkte köpa, det skulle nog han
tycka om.
Så förflöt sommaren, och allt närmare kom den tid då
stuten skulle säljas och gummans önskningar gå i full-
bordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
